I de opinionsmätningar för november 2020 som jag sett ligger stödet för S något lägre - till exempel 26, 4 procent i senaste SVT/Novus. Inom socialdemokratin pågår diskussionen om 26-28 procent är ett bra eller dåligt resultat? Ur ett historiskt perspektiv är det inte ett särskilt bra socialdemokratiskt valresultat. Det är kort sagt det sämsta valresultatet på över hundra år. 1911 - det vill säga ett drygt decennium före den lika rösträttens genomslag i ett riksdagsval - nådde S 28, 5 procent. Så illa har det alltså blivit att det gick bättre för partiet i den fördemokratiska eran i förra seklet än vad det gör idag med rekordhögt valdeltagande jämfört med 1911. Å andra sidan; ur ett här och nu perspektiv så är 28 procent ett mycket bra valresultat. Alla andra partier i riksdagen skulle vara superglada om de fick så högt stöd i ett val. De allra flesta partier i de allra flesta länder med flerpartisystem och justa val skulle också vara glada över att nå upp till de svenska socialdemokraternas nivåer. Vi ingår alla i historiska sammanhang och historien kan och ska självklart inte tänkas bort. Men för alla som är aktiva och som är inne i matchen så är det emellertid på sista raden våra prestationer här och nu som räknas. 

Socialdemokratins nedgång är strukturell. Alltsedan 1970-talet så går det så sakta nedåt i valmanskåren. Det egna valresultatet är emellertid långtifrån alltid helt avgörande för hur det sedan går med regeringsbildandet. 1976 tappade S regeringsmakten trots ett valresultat på nästan 43 procent. 2018 (eller rättare sagt i januari 2019) kunde S bilda regering med ett valresultat på lite drygt 28 procent. Det som behövs för att bilda regering är således förmågan att söka stöd hos partier i riksdagen som bedömer att det ligger i deras väljarens tycke och smak att hellre stödja Socialdemokraterna än någon annan regeringsbildare. Stöd för regeringsbildare kan också från och till ta sig helt andra former. 

Den tidigare statsministern Göran Persson intervjuades nyligen i S-tidskriften Tidens poddradio. Persson konstaterar frankt att "vi (det vill säga S) har parkerat tio procent av vår valmanskår i Sverigedemokraterna." Sannolikt är andelen betydligt högre än så. Men strunt samma. Göran Persson har rätt i sin iakttagelse. Och den där parkeringen gynnar S som regeringsparti. Det är nämligen framförallt ett stort SD som ställer till problem för borgerliga regeringsbildare. S-väljarna som gått över till SD är således nyttiga för två partier. De är bra för SD som växer. Men de är också bra för S som regeringsparti. Alla ägg behöver inte ligga i samma korg.