Anders Jonsson, vikarierande ledarskribent: Snart lika perverst som i början av 1990-talet

På det hela taget är lösningen med en socialdemokratisk minoritetsregering inför valet något som hela det politiska fältet uppskattar.
Socialdemokraterna har sluppit den gröna kvarnstenen och kan säga vad de egentligen tycker och samtidigt försöka visa att de är bäst på att styra landet. Miljöpartiet har fått en chans att klara sig kvar i riksdagen genom att köra hårt i miljöfrågan utan regeringsansvar.
Oppositionspartierna har alla möjligheter att profilera sig och det kommer sannolikt inte att gå till några nya förtroendeomröstningar eftersom ingen vill ha ett nyval så nära det ordinarie.
Det innebär i och för sig att det knappast kommer att tas några stora reformbeslut innan valet. Regeringen kommer att hanka sig fram och om det i dessa pandemitider behövs fatta akuta beslut som kräver majoritet i riksdagen försöka göra upp med Moderaterna som också har ett behov av att vissa sig regeringsdugliga.
Det har redan skett och kan komma att hända igen. Men några stora reformer kommer inte att inledas före valet. På några punkter är det allvarligt.
För det första borde ett arbete inledas omedelbart för att se över den pensionsreform som ledde till det nuvarande pensionssystemet. Det är i längden inte hållbart att låginkomsttagare som arbetat i hela sitt liv får hälften eller mindre av den tidigare inkomsten i pension när de inte orkar arbeta längre.
För det andra är det tråkigt att punkt fyra i Januariöverenskommelsen aldrig uppfylldes. Någon översyn av skattesystemet inleddes aldrig. Liberalerna fick igenom slopad värnskatt, men skillnaderna i kommunalskatt ökar liksom inkomstklyftorna. Det finns alla möjligheter att omvandla det som rätteligen är inkomst av arbete till inkomst av kapital och sänka skatten. Skattesystemet är snart lika perverst som när skattereformen genomfördes i början av 1990-talet.
Nu kan vi nog inte förvänta oss att regeringen ska lyckas få med sig oppositionen på några större grepp innan valet.
Det är bara att hoppas att vi får ett valresultat som möjliggör ett sådant ansvarstagande efter valet. Skatter och pensioner är bara två områden som behöver det. Det finns många fler.
Låt oss hoppas på en politisk vårsäsong och sommar som inte blockerar pragmatiska uppgörelser i komplicerade frågor efter valet oavsett valutgång.
Kort sagt, det vore skönt med en anständig valrörelse med ”vuxna i rummet” som moderatledaren Ulf Kristersson brukade säga i början av sitt partiledarskap. Jag tror tyvärr att det är en nåd att stilla bedja om.