Egyptson har från och till arbetat med sin avhandling under mer än tjugo år. Den trehövdade betygsnämnden godkände hans avhandling med två röster mot en. I förordet till den över 700 sidor långa avhandlingen sammanfattar Sameh Egyptson sitt uppdrag: "I avhandlingen försöker jag besvara frågan om det svenska Islamiska förbundet (IFiS), med dess mångfacetterade organisatoriska nätverk, eventuellt kan vara det transnationella Muslimska brödraskapets svenska organisation eller gren. Det är en kontroversiell fråga och ett kontroversiellt ämne, såväl i den politiska som i den akademiska debatten i Sverige." 

Det är ur ett nyktert och sakligt perspektiv förstås mycket udda att frågor om islam blir politiskt kontroversiella i Sverige; ett av världens mest sekulära länder. Här är sedan länge religion en privatsak som politiken oftast ser till att hålla sig borta från. Men Sverige har förändrats. Inte förändrats i grunden förstås. Men i politikens aktivistnära kretsar är muslim/islam konflikter riktigt heta potatisar. 

Under julhelgen blev det känt att Överklagandenämnden för etikprövning har meddelat att det "finns skäliga misstankar" om att Sameh Egyptson begått brott när han i sin avhandling publicerat "känsliga personuppgifter, såväl personuppgifter med koppling till politisk uppfattning och religiös övertygelse som uppgifter om brottsmålsdomar", berättar Kvartal. 

Sten Widmalm som är professor i statsvetenskap vid Uppsala universitet säger till Kvartal att: "Politiska aktivister som anklagar Sameh Egyptson för bland annat islamofobi har drivit kampanj under hela året genom att uppmana meningsfränder runt om i landet att anmäla honom till Överklagandenämnden."

Akademins väktare har kort sagt inte stått pall när aktivismen bankat på dörren. Vilket är pinsamt och beklagligt. Åklagarämbetet uppträder förhoppningsvis mer stabilt genom att snabbt avsluta förundersökningen. För politiken i stort är anmälan mot Egyptson en allvarlig påminnelse om vikten av att slå in på en traditionellt svensk väg visavi alla religioner. Särskilt viktigt är det i mina ögon att Socialdemokraterna - som är inne i en allmän omprövningsprocess - även gör det glasklart att inga företrädare och inget i den egna politiken tillåts slira i frågor om religionernas plats i det svenska samhället. När akademin sviktar är det särskilt angeläget att politiken står stark.