I en lång intervju med Svenska Dagbladet på långfredagen sa Carola bland mycket annat apropå sin bild av tillståndet i landet att "Jag tycker inte man kan säga ”kom och lev som ni vill i vårt land”. Det är inte fegt att värna Sveriges traditioner och sjunga ”Den blomstertid” på skolavslutningarna. Ibland blir jag helt förtvivlad över utvecklingen. Vi ser ju resultatet."
Vilket är resultatet, frågar reportern?
"I form av skjutningarna. I form av polisen som bara ropar på hjälp", svarade Carola.
Reportern säger i frågande ton att det nog finns en del som skulle kalla ett sådant resonemang för främlingsfientligt?
Jag kan förstå den starka lockelsen att plocka in ordet "främlingsfientligt" i en intervju med en stor artist som slog igenom med just låten "Främling." Andra nöjer sig inte med att som SvD-reportern ställa frågor. På annandag påsk konstaterade en krönikör i DN att vi "inte kommer ifrån att Carola har gjort ett främlingsfientligt uttalande".
Det finns anledning att vara varsam med starka och laddade ord som "främlingsfientlig." Carola är kritisk mot dem som skjuter, mördar och ljuger. Hon uttrycker också förståelse för den reglerade invandringspolitiken: "Det finns en anledning till varför det finns nationer och landsgränser, vi har olika kulturer med olika sätt att se. Det här är inte himlen. Världen är inte fullkomlig. Människan har det i sig att roffa åt sig."
Jag förstår att det kan finnas en del som kan ha invändningar mot hennes resonemang. Att ens antyda att hon skulle uttrycka sig främlingsfientligt är dock enbart trams. Det som är hoppingivande med den här händelsen i kändisarnas värld, och som får mig att vilja kommentera saken, är att tramset håller på att tappa mark i Sverige.
Skjutningarna är inget kulturkrig mellan förnekare och anhängare. Det extrema gängmördandet är väletablerat i Sverige. Nyhetsflödet på Ekots hemsida präglades på annandagens förmiddag av mordförsök och skjutvapenvåld i Örebro och Göteborg och av den statliga myndigheten Barnombudsmannens kritik mot regeringens förslag om skärpta försörjningskrav i invandringspolitiken. Vare sig regeringen eller Barnombudsmannen är främlingsfientlig. Det som skiljer är däremot olika perspektiv på hur främlingar helst bör försörja sig och sina familjer. Ska den svenska normen arbetslinjen gälla lika för alla eller inte? Vilket är ett klassiskt problem som finns här och nu i Sverige. Och som inte ska lämpas över på främlingar eller på Carola.