Undantagen är när de beslutsfattande uppfattar sig vara vid en ändpunkt där en återvändo till tidigare positioner är omöjligt. Engelsmännen kallar den där ändpunkten utan återvändo för "Point of no return". I en mycket läsvärd krönika om efterklokhetens begränsningar reder filosofen och författaren Lena Andersson ut hur politik och definitiva ändpunkter förhåller sig till varandra: "Framtiden är aldrig känd hur tecknen i skyn än ser ut. Man anländer till den genom prövande steg på ett gungfly av osäkerhet. Det sämsta måste inte ske, en dålig utveckling kan vända. Därav försöken att blidka, som efteråt kan se ut som feg undfallenhet." (SvD 26 mars)

Lena Anderssons insikter om politik och ändpunkter är vanligt förekommande i alla anständiga staters ledningsrum. Det är kort sagt dålig politik att rusa åstad i känslostormar och/eller att i ett alltför tidigt skede bestämma sig för hur allt kommer att sluta. Det är också dålig politik att inte inse när man verkligen befinner sig vid den där punkten utan återvändo. Ta Sveriges förhållande till den västliga försvarsalliansen Nato som exempel. Har man som Sverige skickat iväg 10 000 pansarskott och annan militär materiel till Ukraina för att hjälpa landet i kriget så har man. Sverige rusar inte in i Nato. Vi har tagit det klokt och försiktigt alltsedan vi för mer än ett kvarts sekel blev medlemmar i EU. Pansarskotten är vår point of no return. 

Den ansvarsfulla och eftertänksamma politiken är alltid omgiven av krav på "allt-eller-inget". I den svenska politiska miljön är DN: s ledarsida den främsta företrädaren för den sortens moralistiska liberalism som då och då hävdar att vi befinner oss vid ändpunkter utan återvändo när det till exempel gäller klimat, M/SD och invandring. Tidningens politiska redaktör Amanda Sokolnicki (25 mars) hävdar att statsminister Magdalena Anderssons krav på att andra än Sverige i Europa nu måste ta det största ansvaret för krigsflyktingar från Ukraina är en farlig eftergiftspolitik visavi despotregimen i Ryssland. Att ens antyda att det finns problem med flyktingmottagandet skulle - enligt Sokolnicki - ge Ryssland möjlighet att splittra EU. Kriget i Ukraina och dess flyktingströmmar är dock inte vid en ändpunkt utan återvändo. Långt därifrån. En klok politiker vidtar därför mått och steg som så länge det är möjligt håller olika utfall för möjliga. Och som värnar Sverige mitt i det globala.