Ska man backa utvecklingen för att rädda klimatet?

EU:s förslag för restaurering av natur ställer grundläggande frågor om hur man ska se på utveckling och hur långt EU:s överstatlighet ska gå. Men i Sverige förs knappt någon debatt alls om detta.

Tallar i midnattssol i Norrbotten, men hur påverkas svenska skogsägare av nya EU-direktiv, frågar sig Folkbladets krönikör Anders Jonsson i sin ledare.

Tallar i midnattssol i Norrbotten, men hur påverkas svenska skogsägare av nya EU-direktiv, frågar sig Folkbladets krönikör Anders Jonsson i sin ledare.

Foto: Helena Landstedt/TT

Krönika2023-07-15 09:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Genom historien har länder utvecklats. Naturen har tagits i bruk för att människan ska få en drägligare tillvaro. Landskapet har förändrats. Fattigdom har förbytts i välstånd.
Nu anser starka krafter inom EU att det gått för långt. Bandet måste backas, naturen återställas för att rädda den biologiska mångfalden och möta stigande temperaturer.
EU-kommissionen har lagt ett förslag till en bindande förordning för medlemsländerna som innebär att minst 20 procent av EU:s land- och havsyta ska återställas till den natur som var tidigare, oklart när. I förslaget ingår också bland annat att tätorters grönområden ska öka. Hur åtgärderna ska betalas är oklart.
Förslaget har väckt stor ilska framförallt bland skogsägare i Sverige och Finland eftersom det skulle innebära att betydligt mindre skog kan avverkas. Det beror på att Sverige och Finland fortfarande har mycket skog, medan den avverkats i mycket högre grad i andra EU-länder.
Därmed borde möjligen slutsatsen vara att det är i länder med lite skog som behovet av restaurering är störst, men förslaget till förordning drar alla över samma kam.
Häromdagen gav EU-parlamentet efter en rad kaotiska omröstningar klartecken för att arbetet med naturrestaurering kan fortsätta. Beslutet var en i all hast framförhandlad kompromiss som nu ska ingå i en fortsatt beredning mellan EU-parlamentet medlemsländerna i ministerrådet och med EU-kommissionen. Det är alltså oklart hur det slutgiltiga beslutet kommer att se och om det överhuvudtaget blir en bindande förordning. 
Det mesta talar dock för att det mycket väl kan bli så utan att någon mer grundläggande debatt förts. Det är ganska märkligt eftersom det i så fall är en helt ny princip som införs. Genom historien har länder utvecklats genom att naturresurser tagits i anspråk. Nu ska istället tidigare landskap återställas.
Då måste den grundläggande frågan ställas:
Går naturen och klimatet verkligen bara att rädda genom att man backar utvecklingen?
Sedan borde också den principiella frågan om hur långt överstatligheten ska gå diskuteras:
Är det rimligt att EU ska kunna bestämma hur mycket skog som får avverkas i ett land och hur stora grönområdena måste vara i städerna?
Att enskilda länder bestämmer sig för att exempelvis återställa våtmarker är inget konstigt. Men ska EU kunna tvinga ett land att göra det?
Om detta har hörts mycket lite, för att inte säga ingenting i den svenska debatten.