Själva systemet verkar trött och nedkört. Nyhetsbyrån TT har sammanställt siffror som svart på vitt visar på problemen. Enligt TT genomförs ungefär 560 000 operationer under ett "normalår" i Sverige. Men redan året innan pandemin vände upp och ner på saker och ting utfördes133 000 färre operationer. 2021 landade resultatet på 169 000 operationer. Veckostatistiken för början av 2022 är nedslående läsning. I en stor region som Stockholm utfördes endast 78 operationer under vecka två i år. Och läget är inte bättre i andra delar av landet. Sjukvården är jämntrött.
Att Coviden ställer till det för sjukvården är uppenbart. En redan ansträngd bemanning blir ännu tunnare av all frånvaro som smittan, karantäner och vabbande orsakar. Det tar tid att komma ur problemen. Det förstår de allra flesta. Men frågan är vart sjukvården är på väg? Vad är det nya "normalårets" värden och resultat?
"Vi hade redan ett vårdberg 2019 före Covid,", säger en expert inifrån systemet till TT. Jag förstår vad experten menar. Men orden är viktiga. Säger man "berg" så tänker man kanske "berg". Och att tänka på ett "berg" som väntar i vårdkön är något annat än att tänka på var och en av alla de hundratusentals människor som väntar på en operation som professionen har bedömt som nödvändig. Att tänka på patienterna som "berg" är lika illa som att tänka på vårdens medarbetare som "huvuden", "händer" och/eller "schemarader" vilka som helst.
I internationella jämförelser sticker inte den svenska sjukvården ut särskilt mycket. Andelen av den offentliga ekonomin som går till sjukvård är vare sig förfärande hög eller låg. Vi är ett av de mest läkartäta länderna i den industrialiserade världen. Vi ligger någonstans i mitten när det gäller antalet sjuksköterskor per 100 000 innevånare. Kvaliteten på den svenska sjukvård som utförs är oftast mycket god i dessa internationella rankinglistor. Tillgängligheten är mindre bra och Sverige placerar sig också väldigt nära botten när antalet vårdplatser per 100 000 innevånare mäts. Så har det sett ut. Men frågan är vad som händer nu? Vart är sjukvården på väg? Hur ska sjukvårdens alla patienter, medarbetare och systemet som sådant bli av med tröttheten? Sjukvården borde vara tjugotalets stora reformområde. Valrörelser är tyvärr sällan ideala för seriösa diskussioner om sjukvård. Men efter valet behövs en regering som tar itu med tröttheten.
