Så kom den då. Den sista dagen för Folkbladet. Det är en konstig dag med många stora känslor. Å ena sidan: Känslan av stor sorg över att ingå i den redaktion som efter nästan 120 år av stretande framgångar och kämpande motgångar tvingas vara med om nedläggningen. Å andra sidan: Känslan av en stor ära av att få vara med om att ro skutan in i den sista hamnen för sista gången.
Sorg och ära lever ofta i symbios. Äran kantas inte så sällan av sorg över alla dem som inte finns kvar när ärostunden kommer. Och sorg blandas gärna med minnet av ärofyllda stunder som trots allt ändå ledde fram till graven.
Folkbladet har gjort sitt. Men ute i de levande medieverkligheterna finns det många slags "Folkbladare" kvar. Det speciella med Folkbladet och andra liknande tidningar som drogs igång vid 1900-talets början var att de vände sig till de stora och snabbt växande skarorna av arbetare som efter flera tusen år av jordnära bondeliv sögs upp av industrialiseringens mäktiga krafter. Folkbladet och de flesta andra av de S-nära tidningarna blev, handen på hjärtat, inte särskilt ekonomiskt framgångsrika. Men socialdemokratins och fackföreningsrörelsens organisering av arbetarna - där tidningarna utgjorde viktiga delar - blev en klockren succé och lade en stabil grund för en av de mest utvecklade, frihandlande och förmånliga välfärdsstater som mänskligheten beskådat.
Nu är det nya tider. Det ryker och bubblar och nyskapas ute i de globala och lokala medielandskapen på ett sätt som starkt påminner om det tidiga 1900-talets arbetarpress. Det som dånar ute i medias krater nuförtiden är framförallt nya och genomgripande teknikskiften som likt ångmaskiner och elektricitet då det begav sig, banar väg för filosofi, idéer och informationskanaler som vi i de stora massorna inte visste/vet så mycket om.
Då som nu bråkas det mycket om sanning och rätt. Det bestående har sina sanningar och det framväxande har sina sanningar. Och allt är förstås långtifrån sant.
Då arbetarna och alla dessa Folkblad började ta ton för 120 år sedan fick de ofta höra att de utgjorde (vänster)hot mot den bestående och av Gud givna samhällsordningen. Dagens media och politik vill gärna göra sig själva till synonymer med den bestående demokratin och beskriver därför gärna sajter, algoritmer, sociala medier, AI och sådant som (höger)hot mot demokratin.
Personligen tror jag att media kommer att bli allt bättre. Inte därför att Folkbladet läggs ner. Utan därför att den nya tidens alla Folkbladare tar sig alltmer ton och plats. Så håll i gång och sätt fart! Det finns mycket sorg och ära att förtjäna därute i de breda och djupa folklagren.