Som medlem i Svenska Kyrkan utsätts man från och till för "prövningar som man ofta ej förstå" som det sjungs i den gamla härliga läsarpsalmen "Ovan där". Jag tar prövningarna med jämnmod. Det vore ett självöverskattande storhetsvansinne av oöverblickbara mått att förvänta sig att den urgamla kyrkan med alla sina lager av förpliktelser skulle vara överens med mig om det mesta här i tillvaron.
Tankarna på dessa prövningar dök upp igen tidigare i veckan då Expressens ledarsida riktade en bredsida mot Svenska kyrkan och dess ärkebiskop Antje Jackelén. Den kritiska texten rubricerades med orden "Vill Svenska kyrkan vara ett vänsterparti?" Det som framförallt sporrat de liberala redaktörerna på Expressen var att ärkebiskopen tillsammans med biskopskollegan i Luleå Åsa Nyström kritiserat regeringen om planerna på gruvdrift i Kallak, utanför Jokkmokk. Huvudargumentet är att gruvan inte är "andligt hållbar" därför att den samiska befolkningens rättigheter inskränks."
Kyrkan är ju till sitt själva väsen politisk. Genom sitt sätt att vara tar hon ställning i vissa frågor som i den världsliga världen kan ha ganska fasta positioner på högervänsterskalan. Det är till exempel svårt att tänka sig att Svenska kyrkan skulle agera för en mer restriktiv invandringspolitik. Enligt den kristna berättelsen är vi alla "lika inför Gud" och i "Jesus längsta tal" som Bergspredikan brukar kallas får vi till exempel höra den gyllene regeln "”Allt vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni också göra dem”. Till det ska vi lägga att Svenska kyrkan har svårt att stå upp för en hållning som indikerar att "härbärget är fullt."
Biskoparnas tal om andlig hållbarhet i frågan om gruvan i Kallak ska nog dock framförallt förstås som ett sätt för Svenska kyrkan att be om ursäkt till den samiska urbefolkningen för hur kyrkans befattningshavare har betett sig mot urbefolkningen under tidigare släktled.
Teologerna Joel Halldorf och Ann Heberlein diskuterar frimodigt om kyrkans påstådda vänstervridning i en utmärkt podd med Smedjans Carina Kärkkäinen (21/4 2021) Joel Halldorf är kritisk till "ensidigheten" i valet av frågor medan Ann Heberlein är kritisk mot alla slags sakpolitiska utspel. Själv sliter jag med mina prövningar. Jag har talat länge med några biskopar, präster och andra i Svenska kyrkan. Med handen på hjärtat skulle jag inte kunna säga om de bestämt var höger eller vänster eller något. Vilket är bra. Det som lockar mig är mixen av andens mystik och världslig konkretion. Där är kärnan och där är bredden.
