Att ha bra siffror är förstås roligare än att ha dåliga siffror. Men jämförelsen med 2009 säger något om varför Socialdemokraterna inte gör så stor sak av opinionsframgångarna. Efter 2009 kom valet 2010. Och hur gick det då? Jo Fredrik Reinfeldt (M) regerade vidare och Sverigedemokraterna kom in i riksdagen. Sedan tvingades Mona Sahlin bort och partistrukturen kollapsade. Med Juholt vid rodret störtade S i öppna falangbråk mot avgrunden. Denna kedja av händelser orsakades givetvis inte av de goda opinionssiffrorna under oppositionsåret 2009. Men det säger något om vad höga opinionssiffror i opposition är värda: Typ ingenting.
Dessutom tappar vare sig SD eller M särskilt mycket i opinionen. S opinionssiffror pumpas i huvudsak upp med väljare från den egna sidans partier och från KD och L. Och det är väldigt långt kvar till nästa val.
Socialdemokraterna står hur som helst mycket stadigare nu än för 14 år sedan. Detta beror på Magdalena Andersson. Hon har ett säkert grepp om partiet och ett stort personligt förtroende i breda väljargrupper. Förmodligen och förhoppningsvis har hon siktet inställt på att återinträda i regeringskansliet som statsminister efter valet 2026. Skulle hon tröttna före nästa val kan S däremot få stora problem igen. Så jag hoppas att Magdalena Andersson och kretsen runt henne har en bra plan för hur oppositionsåren ska användas. Det är nämligen betydligt mer tröttande att vara statsministerutmanare under flera år än vad det är att under samma tidsrymd vara i tjänst om statsminister.
I opposition är uppdraget inriktat på att klaga och gnälla. Medias inbyggda förväntan är att oppositionsledaren ska anklaga regeringen för att göra "för lite och för sent." Vilket kan vara nedbrytande för den som har i generna att vara i det parti som regerar. Den som däremot är statsminister får (utöver att slita hund som den ytterst ansvariga) leva upp till mer positiva förväntningar: Vad tänker ni göra åt det och det problemet? Därför kan det vara ett hårdare slit att vara oppositionsledare som Magdalena Andersson än att vara majoritetsledare som Ulf Kristersson.
Oppositionspartiet S och dess ledning behöver egna praktiska projekt. Olof Palme åkte på sin tid runt i världen som fredsmäklare. Magdalena Andersson behöver något liknande eget "skapande" uppdrag för att hålla sig alert. Och för att kunna fylla dagens opinionsoptioner med hårdvaluta i valurnorna 2026.