För ett halvt sekel sedan var det en ny istid som skulle ta kål på stora delar av mänskligheten. Nu för tiden är det tvärtom värmedöden som hotar runt hörnet. Utan att på något sätt förringa vetenskapen och forskningens betydelse så finns det skäl att begrunda det inflytande som "månglarna i undergångsbranschen" från och till har haft på samhällsstämningen. Kvartals vetenskapsredaktör Henrik Höjer (7 december 2021) går till tidningsläggen för att kolla läget: "Det är lätt att hamna i nuets tyranni. Och den bästa boten är att studera historia. Kungliga bibliotekets förnämliga databas Svenska dagstidningar är tacksam att söka i – till exempel om just detta med istiden och andra klimatrelaterade frågor, där dystopierna har avlöst varandra. Hur lät tongångarna egentligen?" Henrik Höjer är en av ännu ganska få vetenskapare och skribenter i aktiv ålder och med ett renommé att försvara som försöker hålla ett stadigt och kritiskt granskande öga på det klimatpolitiska komplexet. En uppgift som tyvärr många stora mediehus skolkar från. De "klimatredaktioner" som numera finns nästan överallt riskerar att hamna i symbios med undergångsmånglarna. Henrik Höjer är inte i närheten av att gå ner sig i något allmänt teknikoptimistflum eller att förfalla till undergångsgyckel. Som den historiker han är så är han försiktig med framtidssiandet. Han kollar hellre hundra år bakåt än hundra år framåt:"Risken att dö i klimatrelaterad händelse har (--) minskat med 99,75 procent på hundra år. Detta beror på främst på ökat välstånd, forskning, bättre teknik, mer utbildning och en förbättrad anpassning till vår omgivning."
I en mer politisk gästkolumn på Svenska Dagbladets ledarsida (29/12 2021) tar nationalekonomen och författaren Stefan Fölster sig an ungefär samma tema som Henrik Höjer. Fölster gör upp med "fyrtio år av domedagsprofetior" och inleder med en av alla dessa profetior som inte åldrats så väl: "Redan i slutet på 1980-talet räknade en ekonom från dåvarande Kommunförbundet ut att kommunalskatten till 2050 behövde höjas till 100 procent: ”Och därefter måste den höjas ännu mer.”
Att vara riskmedveten och anpassningsbar är människans kanske viktigaste framgångsfaktorer som art. Att minska riskerna genom t ex sänkta utsläpp av växthusgaser och att anpassa samhällsbygget genom att ta höjd för eventuella stora höjningar av vattenståndet är därför självklart klok politik. Och den kloka håller säkerhetsavstånd till undergångsbranschens månglare.