Min starkaste känsla under valspurtveckan är längtan fram till klockan 20 01 på valsöndagens kväll. Då är alla röster lagda och då har vi ett första resultat. Då går också politiken ofta in i en mer konstruktiv fas; även om regeringsbildningen säkerligen kommer att bli konfliktfylld. Men där är vi inte än. Ungefär fem miljoner väljare har ännu inte röstat. Och i den stora gruppen finns ett par hundra tusen väljare som velar och tvekar mellan blocken och soffan.
Den socialdemokratiska sidan i vid mening satsar stenhårt på att valet ännu en gång ska handla om SD. Förhoppningen är att tillräckligt många allmänborgerliga väljare ska förmås att avstå från att rösta på Liberalerna och Moderaterna eftersom dessa partier - och KD - har sagt sig vilja samarbeta i ett regeringsalternativ där Sverigedemokraterna utgör ett stort och viktigt underlag i riksdagen. På högersidan i politiken satsar man stenhårt på att valet på söndag ska handla om skjutningar och elpriser. Förhoppningen är att tillräckligt många socialdemokrater och allmänborgerliga väljare ska komma fram till att mycket lite talar för att regeringen, som haft ansvaret för samhällsutvecklingen under de senaste åtta åren, plötsligt ska genomgå en metamorfosliknande förändring till det bättre.
Den socialdemokratiska sidan innehåller dock just bilden av en metamorfos; förvandlingen från Löfven och till Magdalena Andersson och från en MP-bromsad regering till en handlingskraftig enpartiregering, nästan som i gamla tider. Sent i lördags eftermiddag visade S ännu en gång prov på hur viktigt det är att inneha regeringskansliet för att kunna agera i en valrörelses slutskede. På en pressträff med stats- och finansminister, omgivna av riksbanks- och finansinspektionscheferna meddelade regeringen att man är beredd att skjuta till "hundratals miljarder kronor" för att förhindra konkurser bland elhandelsföretagen, en möjlig finanskris och en hård "krigsvinter" i spåren av Rysslands gaspolitik gentemot Europa. Åtgärderna i sig är så vitt jag förstår sakligt motiverade. Det dramatiska upplägget - med lördagspressträff och en extrainkallad riksdag idag måndag 5 september - ger dessutom Magdalena Andersson en chans att "lyfta från valrörelsens bråk och käbbel" för att ta sig an Sveriges bästa. Det är sådant som regeringar kan.