Sverigedemokraternas partisekreterare och långvägare Richard Jomshof gästade tidigare i veckan SVT: s program "30 minuter" där programledaren Anders Holmberg ställer frågorna. "30 minuter" har nu hunnit två tredjedelar in i sin första säsong. Programserien har sökarlyktan fokuserad på regeringsfrågan efter nästa val i allmänhet och på SD: s duglighet som regeringspartner i synnerhet: Ska SD lyckas etablera sig som ett regeringsunderlagsbildande parti redan under sin fjärde riksdagssäsong? Och vad betyder det i så fall för politiken och för Sverige? Högst rimliga frågor. SD är det största nya som hänt i riksdagspolitiken sedan slutet på förrförra århundradet då Socialdemokraterna på lite drygt tjugo år gick från en (1) riksdagsplats till regeringsmedverkan. Inga av de nya partier som tillkommit sedan dess har lyckats växa sig folkligt stora. Förrän nu.
Socialdemokraterna befriade sig från tokvänstern och revolutionsromantiken och är ännu i våra dagar det klart dominerande regeringspartiet. SD har i vart fall inlett en liknande resa. Partiet har runt tjugo procent av väljarna med sig. Det växande röststödet driver i sig själv fram breddningar av politiken. Ju fler väljare desto mer vanligt folk som inte är intresserade av tokerier och symbolfrågor från den gamla småpartitiden. SD: s ledning har i sin tur svarat på väljarbreddningen genom att fila av konstigheter och knoppa av extremister. Denna förmåga tycks till exempel V och KD sakna. Väljarbreddningarna under ledare som Gudrun Schyman och Alf Svensson har inte tagits om hand. Småpartifundamentalismen tycks återkommande slå till och sänka partierna igen. SD visar andra takter. När ungdomsförbundet blev för extremt så las det sonika ner. Medan V bara hukar i vinden inför sitt uttalat kommunistiska ungdomsförbund.
SD har nu - genom egen skicklighet och andra partiers dumhet - ett starkt sakägarskap i tunga frågor om invandring och tiggeri. Även i synen på islam - ett av två huvudämnen i Jomshofs svettiga halvtimme i SVT - finns det en övervägande misstänksamhet (SOM-institutet/Kvartal) bland de svenska medborgarna.
Anders Holmberg borrade hårt i frågorna om islam och om Ungern; ett auktoritärt styre som SD: are från och till har hyllat. Jomshof var inte svarslös men för en som inte är partigängare av något slag syntes det tydligt hur Jomshof slets och drogs mellan småpartitidens ilskna invektiv och det möjliga regeringsunderlagets rosiga retorik. Här väntar ett vägval.