Socialdemokratin och Satan var två klassiska storheter som omnämndes från scenen på Södra Teatern i Stockholm en kväll härförleden då bokförlaget Stolpe bjöd in till höstfest med författarpresentationer. Jag var där.

Två av böckerna som anmäldes från scenen var statsvetaren Katarina Barrlings eminenta "Världens mest protestantiska land" som kom ut tidigare i höstas och religionsprofessorn Elaine Pagels kunskapsspäckade bok "Satans ursprung" som gavs ut första gången 1996 och som förlaget Stolpe nu ger ut i svensk översättning av Andreas Vesterlund. Per Faxneld som är docent i religionsvetenskap vid Södertörns högskola har skrivit ett förord med rubriken "Satan och socialhistoriens skuggor" till den svenska utgåvan. 

Det här med "Satans skuggor" sträcker sig långt tillbaka i tiden. Lusten att beskriva sina motståndare i religion och politik som Satans soldater växer fram i strider mellan judar och mellan judar och kristna i vår tideräknings begynnelse. I sitt förord skriver Per Faxneld att "en intressant dimension är evangeliernas ovilja att peka ut romarna som demoniska messiasmördare, sannolikt av rent strategisk hänsyn. Således blev verklighetens synnerligen brutale romerske guvernör Pontius Pilatus porträtterad som en välvillig vekling. I stället är det de Jesusförnekande judarna som evangeliernas författare framhåller som Satans hantlangare." 

Satans ursprung bottnar alltså i sociala strider och i politiska överväganden. Och Satan har hängt sig kvar genom seklernas gång. Ibland har rörelser till höger och vänster (även unga socialdemokrater i det tidiga 1900-talet) sett Satan som en hyllad rebell som slagits mot elitens och prästernas makt och förtryck. Det som åldrats "bäst" in i vår nutid är dock lusten att anklaga politiska motståndare för att vara "på fel sida av historien" eller för att liera sig med "lätt förklädda mörka Satans krafter" á la Trump, á la SD eller á la klimatkrisförnekelse.

Katarina Barrling anknyter även hon starkt till religiösa samhällsinslag i sin bok om Sverige som ett första rangens protestantiska land i världen. Kärnan i den protestantiska hållningen är att din tro är en privatsak. Samhällsinriktningen i den protestantiska tron är samtidigt ganska sträng och bygger på sådant som arbetsmoral och samarbetsvilja. När socialdemokratin etablerade sig som dominerande regeringsparti och folkhemsbyggare så knöt man - trots en alltmer sekulär samhällsutveckling - an till protestantiska kärnvärden och trossatser. Människor i allmänhet började tro mindre på Gud och mer på socialdemokratin.