Tidigare i veckan bjöd regeringen in till en pressträff för att berätta om den kommande försvarspolitiska propositionen. Propositionen beskrevs som en "historisk satsning på det militära försvaret – närmare 174 miljarder kronor fram till 2030. 2,6 procent av BNP till 2028 enligt Natos sätt att räkna." Samsynen i riksdagen är mycket stor.
Socialdemokraterna uttrycker i och för sig ett visst missnöje med att regeringen vill avvakta med ett infanteriregemente i Norrland och att man vill dämpa takten i ökningen av värnpliktiga soldater. Det näst största partiet i riksdagen SD förklarar sig vara nöjda upp till "95 procent" med regeringens försvarspolitik. SD vill bland annat se snabbare utbildningsprogram för värnpliktiga.
I de bakomliggande förslagen från riksdagens Försvarsberedning där alla åtta partier ingår finns en stor enighet om både omvärldsläget och om vad som krävs från svensk sida för att leva upp till kraven på ett starkt försvar av Sverige.
För drygt 11 år sedan sa den dåvarande statsministern Fredrik Reinfeldt att Försvarsmakten var ett "särintresse" bland andra. Reinfeldt fällde sitt snabbt beryktade omdöme vid en träff med riksdagsjournalisterna den 29 januari 2013. Den dåvarande Överbefälhavaren Sverker Göransson hade några veckor tidigare skapat stor uppståndelse när han talade om det svenska "enveckasförsvaret". Inför Folk och Försvars rikskonferens i Sälen 2013 gav ÖB intervjuer där han talade om att vi i Sverige "kan försvara oss mot ett angrepp med ett begränsat mål. Vi talar om ungefär en vecka på egen hand. Därefter måste vi få hjälp av andra länder." Försvarsmakten berättade senare att det bara finns försvarsplanering för fem områden i Sverige, och att huvuddelen av landets yta ligger utanför.
I Dagens Nyheter förklarade Fredrik Reinfeldt ÖB:s uttalanden om Sveriges försvarsförmåga med att "ÖB är orolig för sin myndighets ekonomi på några års sikt. Precis som andra myndighetschefer så ser ÖB till sitt uppdrags särintressen", sa Reinfeldt och underströk att "riksdagens partier är oerhört samlade, nästan unikt för svensk politik, om vilka nivåer vi ska ha för försvarsekonomin. De har inga avvikande uppfattningar, förutom att ett par rödgröna partier har förslag på nedskärningar (--) och bortsett från SD som enligt statsministern inte har någon trovärdig finansiering."
Syftet med denna jämförelse mellan då och nu är absolut inte att driva gäck med politikens flockmentalitet. Sådana är vi människor och politiker är gubevars människor. Det jag vill slå ett slag för är däremot att vi alla - särskilt ansvariga politiker förstås - bör upparbeta förmågorna att hålla fast vid vissa kärnuppfattningar något mer än 10 år i taget. Det skulle gynna Sverige.