Så kallade "tankeförbud" är en styggelse. Särskilt allvarligt är det förstås när det är stater och regeringar som vill förbjuda tankar. Regeringens ålderman justitieminister Morgan Johansson luftade nyligen planer på att förbjuda tanken och åsikten att Förintelsen är ett påhitt. Den statliga myndigheten för press, radio och tv - MPRT - kräver att de medier som kan bli berättigade till statsstöd inte får sprida "desinformation” eller ”vilseleda kring vetenskap”. Naturligtvis är vare sig vilseledande desinformation eller förintelseförnekare något att stå efter. När och om sådan verksamhet kommer i konflikt med gällande lagar - t ex hets mot folkgrupp, förtal, bedrägeri med mera - så ska saken avgöras i oberoende domstolar. Statliga dekret om vad som är sanna och rätta tankar bör göra varje demokrat stridslysten. Tankeförbud kan även vålla stor teknisk och ekonomisk skada. Det långa tankeförbudet som rådde när det gällde ny kärnkraft i Sverige har till exempel skapat stora problem. När inga andra tankar tilläts än 1980-tals tankar om olycksrisker i den första generationens reaktorer så hamnade vi rejält på efterkälken. När nu baskraften från den kvarvarande kärnkraften sakta krymper så står Sverige med allt mindre marginaler i eleffekt i ett läge av ett kraftigt ökat elbehov.
Statsvetaren Katarina Barrling skriver i SvD 23/4 med udd och spets om det "akademiska åtagandet". Detta åtagande består i att utifrån den akademiska grundmetoden: "Bedöma även felaktiga och obehagliga påståenden med sakargument." Mot bakgrund av flödet av rapporter - Se till exempel senaste numret av Axess Magasin - om hur "lärare och studenter löper överhängande risk att frysas ut på grund av avvikande åsikter, och hur politikens vilja att styra tankar och normer förstärker de tendenser till åsiktsövervakning som vuxit fram" så frågar sig Barrling om vissa akademiker inte längre står fast vid universitetets fundament: "ett fritt tankeutbyte, även om det innebär att felaktiga och obehagliga argument kan tänkas dyka upp i seminarierum och föreläsningssalar?"
Det akademiska åtagandets oväld är frihetens fundament. Universiteten ska inte vara en förlängning av politikens fladdriga opinionsanpassning och/eller dess strider mellan partier. Partipolitiker vill alltid förbjuda det ena eller andra. Det ligger i sakens natur. Statliga myndigheter i allmänhet och universiteten i synnerhet ska inte dras med i de bataljerna.