Maria Khorsand är vd på SOS Alarm. På DN: s debattsida 11/2 ger hon en dramatisk bild av de verkligheter som hennes medarbetare på larmnumret 112 har att hantera. Sedan 2015 har samtalen till larmnumret ökat med 20 procent skriver Maria Khorsand. Under samma tid har också befolkningen i Sverige ökat starkt. Men sex procents ökat invånarantal kan inte tas som enda förklaring till det allt mer frekventa ringandet till 112. Chefen på SOS Alarm härleder en viktig förklaring till det ökade trycket på 112 till "djupgående attitydförändringar hos befolkningen i stort. Vi upplever att synen på hur viktiga samhällsfunktioner ska nyttjas har förändrats. (--) Mer än en tredjedel av 112-samtalen handlar om annat än allvarliga nödsamtal. (--) Utvecklingen tyder på en allt lägre tröskel för vad som betraktas som en nödsituation av den hjälpsökande. (--) I grunden handlar den om ett personligt ansvarstagande. Vi alla bär ett ansvar att använda nödnumret enbart i en skarp nödsituation."
Ansvar hänger intimt ihop med tillit. Ska man förväntas ta ett större ansvar för saker och ting utanför sig själv så bygger det på att de flesta av oss uppfattar att de flesta andra också tar ansvar för saker och ting utanför sig själv. Samhällsansvar utövas kort sagt mot en fond av samhällstillit. När SOS Alarm bedömer att mer än en tredjedel av de fyra miljoner samtalen till 112 år 2021 bestod av "annat än allvarliga nödsamtal" så indikerar det att samhällstillitsfonden har revor och slitna mönster.
Välfärdsstater av svensk modell är kollektiva byggen med stora generösa och individuella förmåner till alla som bor här. En sådan förmån är möjligheten att ringa 112 för att inom 40 sekunder få kontakt med välfärdens frontlinjer i nödlägen; polis, ambulans och räddningstjänster av olika slag. Det kan vara så att förmåner av det här slaget alltmer är på väg att uppfattas som individuella rättigheter för självvald konsumtion istället för som kollektiva nyttigheter som ska nyttjas restriktivt.
Vad värre är så kan det dessutom vara så att det ökande trycket på nödnumret 112 egentligen handlar om brister i sjukvården och polisen snarare än på SOS Alarm. Människor som inte kommer fram till sina vårdcentraler, som ringer sjukvårdsnumret 1177 och hamnar i tretimmesköer, som ringer 114 14 till Polisen utan att komma fram och som till slut ger upp och ringer 112 trots att de vet att det egentligen är fel.Tilliten utmanas således från två håll. Dels en attitydförändring där jaget går före laget och dels allvarliga brister i välfärdsutbudet.