När myndigheter som av misstag, inkompetens eller på grund av samhällsskadliga värderingar fattar beslut som är olämpliga, så försvarar myndigheten inte så sällan sitt agerande med att den "saknat beslutsutrymme"; vilket i flera fall är högst tveksamt. Försvar i form av påståenden om att "jag/vi bara lydde lagen", granskas oftast inte som de borde av media. Politiker som upprörts över myndighetens beslut, synar inte heller myndigheten utan visar hellre "handlingskraft" genom att kräva och föreslå lagändringar; som i många fall är onödiga och slöseri med tid och resurser i rättsstaten.
Det finns flera exempel på detta. Mest omdiskuterat hittills är när staten i skepnad av justitiekanslern ersatte en ung, multikriminell, utländsk medborgare med 840 000 kronor i skadestånd; 60 000 kronor i månaden för de 14 månader som han enligt JK satt internerad på felaktiga grunder. Mannen dömdes tillsammans med en medbrottsling 2017 för två grova våldtäkter. Expressen berättade: "Petra i Malmö hade gått och lagt sig med öppet fönster och vaknade när två våldtäktsmän plötsligt stod vid sängen i sovrummet. – De hotade med pistol, slog mig och våldtog mig i flera timmar, har Petra berättat i Kvällsposten."
Det höga skadeståndet betalades ut för att mannen senare hävdade att han varit under 18 år då de grova brotten begicks. Den dåvarande JK Mari Heidenborg (som senare utnämndes till president i Svea hovrätt) hävdade att hon bara följt "lag och praxis" och att hon inte kunnat fatta något annat beslut än just 840 000 kronor till den dömde våldtäktsmannen. Vilket kraftigt har kritiserats av bland andra skadeståndsexperten Marcus Radetzki som är professor i civilrätt på Stockholms universitet.
Samma JK beslutade tidigare i år att Karl Hedin, en äldre ostraffad, framgångsrik företagare på landsbygden och svensk medborgare, endast ska få ersättning med 31 000 kronor för den månad som staten felaktigt häktat honom; utöver alla de grova fel som han utsatts för av rättsstaten under processen som slutade med att han totalt friades från alla anklagelser. JK: s agerande i de här båda fallen är inte "lagen" utan en tolkning av lagen som till stora delar är samhällsskadlig.
I den nyligen inträffade skandalen med den så kallade "Nytorgsmannen" återkommer liknade myndighetsflykter från ansvar och från att rätta sina begångna fel i rättvisande och lärande syfte.
Dagens Juridik berättar: "Den 4 november 2021 dömdes den så kallade Nytorgsmannen av tingsrätten till fem års fängelse för sju våldtäkter, åtta sexuella övergrepp, sex sexuella ofredanden, en grov fridskränkning samt viss annan brottslighet. Tingsrätten frikände mannen beträffande åtta våldtäkter mot fem olika målsägande."
Mannen blev villkorligt frigiven efterr två tredjedelar av straffet - trots att han misskött sig under fängelsetiden. Nu sitter han häktad för en ny våldtäkt i Skåne; detta efter att han stängt av den elektroniska fotboja som han dömts att ha. "Jag känner mig trygg med vår hantering, säger enhetschef Lisa Gezelius på kriminalvården till Svenska Dagbladet. Kriminalvården anför flera bedömningar om att myndigheten saknat beslutsutrymme i sitt agerande visavi "Nytorgsmannen". Myndighetens principiella försvar är därmed detsamma som JK: s "vi lydde bara lagen". När det faktiskt handlar om att tolka lagen.
Sverige skulle, tror jag, bli rikare, tryggare, friare och trevligare att leva i om myndigheter mer systematiskt förmåddes tillstå sina misslyckanden i syfte att lära sig av dem så att de kan använda misslyckandena för att förbättra sin verksamhet.