Hon argumenterar utifrån det slags arbetarkonservativa moraliska värderingar som gjorde det nya Folkhemssverige möjligt en gång i tiden. Ett Sverige där man inte måste vara en sur portvaktsgubbe för att säga åt en medmänniska att ta ner fötterna från bussätet eller att plocka upp sitt skräp.

I sin senaste fristående kolumn på DN: s ledarsida skriver hon om faran med en samhällspolitisk stämning "där varje antydan om individuellt ansvar uppfattas som ett uttryck för intolerans." Hon ställer angelägna frågor om "varför bildning, ansträngning och anständigt beteende i offentliga miljöer har reducerats till en fråga om höger/vänster?" 

Jag delar hennes frustration över sakernas tillstånd. Mitt hjärta klappar ju extra för Socialdemokraterna. Jag kan känna oro för att S ska gå vilse i de här klassiska värderingsfrågorna om plikt och rätt. Saken handlar inte om några abstrakta "kulturkrigsfrågor". Saken handlar om samhällsbyggandets grunder. Där ska inte finnas några "kelgrisar eller styvbarn" som Per Albin Hansson uttryckte saken för snart hundra år sedan. 

Ett av mina starkaste samhällsminnen bär jag med mig från en sen kväll på Centralstationen i Göteborg för många år sedan. Jag kom med ett mycket försenat tåg från jobbet i Stockholm. Jag ställde mig i taxikön för att komma hem någorlunda behändigt. Längst fram i kön stod en äldre kvinna. När det äntligen kom en taxibil började hon sakta och med besvär gå mot bilen. Från ingenstans kom två unga kostymklädda män och tog över taxibilen. De ställde in sina väskor i skuffen och klev in i bilen medan den gamla damen hjälplöst såg på. Vi i kön, kanske ett femtiotal personer, stod också som mähän och såg på. Men plötsligt rusade en svarthårig man fram till taxin, slet upp bagageluckan och kastade ut portföljerna och väskorna och medan han ropade ilsket på spanska öppnade han bakdörren och slängde ut de två taximarodörerna. Sedan hjälpte han den gamla damen in i bilen med sina väskor och bytte några ord på spanska med chauffören. 

Mannen som ingrep så resolut för den gamla damens rättigheter och för det svenska samhällets vänta-på-din-tur- norm var en invandrare från Chile. Vilket på ett sätt inte har med saken att göra. Men på ett annat sätt är det sakens kärna:  Att stå upp för anständigt beteende ska inte vara en fråga om höger/vänster eller om etnicitet. Det ska vara en fråga om Sverige.