Socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi informerade på torsdagen om att regeringen vill göra det enklare för personer från 60 års ålder och uppåt att gå i förtidspension. Den förenklade förtidspensionen kallas i budgetförslaget för "trygghetspension för utslitna." Trygghetspensionens regelverk ska underlätta för utslitna 60-åringar att gå in i en förtidspension som inte sänker värdet på den kommande ålderspensionen. Utslitna 60-åringars arbetsförmåga ska inte som nu prövas mot hela arbetsmarknaden utan smalnas av. Förslaget om trygghetspension för utslitna lämnades till Shekarabi i en utredning för bara ett par veckor sedan. Så i det här fallet har det gått undan på regeringskansliet. Socialdemokratiska arbetarepartiet visar kort sagt iver att ta upp kampen med arbetarpartiet SD om löntagarrösterna i det kommande valet. Vilket förstås är sunt och klokt. Ökad "trygghet för utslitna" är också ett angeläget ärende. Det finns säkerligen anledning att med försiktig hand reformera förtidspensionsregelverket. Däremot bör Shekarabi ljusa upp de mycket dystra och mörka penseldrag som han använder sig av för att beskriva det svenska pensionssystemet. Visst finns det brister men i grunden är modellen stabil och alltmer gynnsam för den som "arbetat och slitit ett helt liv." Att svartmåla en grundbult i välfärdsstaten är i längden inte klok S-politik.

Ålderspensionssystemet har ett inbyggt "fattigdomsskydd" i form av garantipension och bostadstillägg. Det stora tjänstepensionsföretaget Alecta visar i en gedigen granskning att: "Den femtedel som hade lägst inkomster vid 62 års ålder hade 10 år senare en inkomst som var 10–20 procent högre." För människor som arbetat större delen av sitt liv ter sig däremot ålderspensionssystemet mindre gynnsamt. Pensionsinkomsterna ska dock ses som en helhet. Tjänstepensionen står för en allt större del av pensionen och alltfler har möjlighet att arbeta högre upp i åldrarna. Alectas stora granskning där ekonomin för fem hela årskullar pensionärer granskats visar att: "Årskull född 1941 hade vid 66 års ålder en inkomst på 175 000 kr. Årskull 1946 hade vid samma ålder en inkomst på 202 000. Årskull 1953 hade hela 247 000 kr."  Pensionssystemet är också enligt Pensionsmyndigheten väl finansierat och har idag ett betydande överskott. Pensionerna är en helt central del av det offentliga sparandet och av det förtroende som möjliggör en omfattande fördelningspolitik. Ledande politiker har ett stort ansvar för att inte låta en eventuell valfeber smitta och skada tilltron till den svenska pensionen.