Jörgen Huitfeldt är chefredaktör på kvartal.se. I senaste numret av Axess Magasin skriver Huitfeldt en mycket lärorik text om hur det gick till när media brände sin trovärdighet i migrationsfrågan. SOM-institutet vid Göteborgs universitet bad 2016 svenska folket att reagera på följande påstående: "Svenska medier berättar inte sanningen om samhällsproblem förknippade med invandring.” Det visade sig att två tredjedelar (65 procent) av de tillfrågade helt eller delvis instämde i påståendet.
Jörgen Huitfeldt utgår från "journalistikhistorikern Daniel Hallins klassiska modell" för de tre sfärer som styr journalisters agerande och nyhetsvärdering i olika sammanhang.
De tre sfärerna är "konsensus, legitima konflikter och avvikelser." Det som journalister betraktar som en vedertagen sanning/konsensus behöver inte kritiskt ifrågasättas och inte heller behöver olika sidor komma till tals eftersom "alla" är överens. Typ som att "jorden är rund", skriver Huitfeldt. "Avvikelser" behandlas utifrån samma logik. De betraktas som så udda att de åker rakt i papperskorgen. "Legitima konflikter" är allt annat typ: Höj eller sänk skatten, mer betyg eller färre betyg.
I en nyckelmening i sin text skriver Huitfeldt att när han bedömer hur han själv och journalistkollegor bevakat migrationsfrågan under åren så kommer han fram till att ett antal "grundläggande påståenden om hur Sverige påverkas av invandring länge befann sig i sfären för konsensus när de istället borde ha varit i sfären för avvikelser, eller i vart fall i den för legitima konflikter."
Så gick det till när trovärdigheten brändes i migrationsfrågan.
Frågan är, tänker jag, hur det står till med konsensus, legitima konflikter och avvikelser i nuets stora Coronafråga? Lackmustestet är väl hur tydliga "avvikare" från den "svenska linjen" behandlas i svensk media? Åker de ner i papperskorgen eller är de med i sfären av legitima konflikter; där de flesta av dem så klart hör hemma?
Min bild är att läget är betydligt bättre i Coronafrågan än vad det är i invandringsfrågan. En viktig sak är att partierna - likt de förutom SD länge var i invandringsfrågan - inte helt är trädda på ett och samma snöre i Coronapolitiken. Nationellsamlingskvalmighet är sällan bra för trovärdigheten. I en spänstig medieindustri bör legitima konflikter vara en del av konsensus.