Rapporten handlar om barn och gängkriminalitet. Huvudtesen i rapporten är kritik av mängden "repressiva" förslag och åtgärder som dominerar den politiska debatten: "Forskare och professionella i rapporten är alla överens om att det saknas ett verkningsfullt förebyggande arbete och att det är helt avgörande."

Bris bjuder på intressant läsning. Organisationen företräder ett skarpt särintresse och rapporten sätter därför ett enträget och envetet ljus på barnens situation. Bris bild behöver dock breddas för att ett framgångsrikt socialt arbete ska ta plats. Grovt kriminella personer - oavsett ålder - är oftast både offer och förtryckare i en och samma person. I gängkriminalitetens miljöer blir detta ruskigt övertydligt; barn mördar och mördas i absurd omfattning. Det vuxna Sverige behöver se båda rollerna. Slå mot förtryckaren för att på så vis ge offret en chans att utvecklas till en trygg och stadig person. Vilket är lätt att säga men svårare att göra. Men inte omöjligt. 

I gängkriminalitetens kölvatten skälls nu Sverige av politiker och opinionsbildare till höger och vänster för att vara ett mycket dåligt integrationsland; där det "saknas ett verkningsfullt förebyggande arbete", för att låna ord av Bris. Sverige är dock i grunden ett bra uppväxtland för barn och ett bra land för invandrare att integreras i. Det som har hänt är att antalet människor som under de senaste 20 åren skulle integrera sig i Sverige har varit alldeles för många. Och flera hundra tusen av dessa människor kommer från avlägsna regioner som är mycket olika Sverige. En mycket stor del av de gängkriminella barnen och ungdomarna är födda i Sverige av utomeuropeiska föräldrar. En helt grundläggande förebyggande insats är att förstå Sveriges strukturella problem: En på tok för hög invandring har grundlagt vår ställning som gängkriminalitetens förlovade land. Det gäller att bryta den utvecklingen för att ge integrationen en chans.

På individplanet finns också bra förebyggande åtgärder: Social- och rättsstaten behöver frihetsberöva oftare, tidigare och bättre än vad som sker idag. Det hävdas ibland att "alla" som sitter i fängelse tidigare har varit omhändertagna och planerade av socialtjänsten, vilket ses som ett bevis på att tidiga omhändertaganden är meningslösa. Det är inte sant. Vid varje insats - familjehemsplacering, ungdomsvårdsskola, ungdomsfängelse, med mera så faller det bort ett antal personer som lämnar brottets bana. Ju fler sådana tidiga ingripanden; desto färre mördare i gängen.