Anslaget var onekligen intressant och aktuellt. Sverigedemokraterna har steg för steg stigit fram som S stora konkurrent om arbetarrösterna. Frågorna som skulle besvaras var dels hur SD har kunnat göra dessa inbrytningar och om SD var de nya Socialdemokraterna?
Programmet förföll snabbt till den traditionella och vänsterlutande mediebilden av S och SD. Apropå SD så vevades det arkivbilder från tidigt 90-tal där unga pojkar i svarta kängor heilade under marscher och en SD-riksdagsledamot från Gävleborg fick för tusende gången typ svara på frågor om sin medverkan på något slags nazistiskt möte för tjugo år sedan. Apropå S så vevades det arkivbilder från tidigt 30-tal då arbetare sköts under en demonstration i Ådalen och den blivande partisekreteraren för Socialdemokraterna fick svara på anklagelser från vänstern om att han ”sålt ut” facket Kommunals medlemmar (där han nu är ordförande) för att göra ”politisk karriär”.
Genom valet av vinklar och intervjupersoner sattes en bild av att SD inte är något nytt arbetarparti eftersom de dels är ”rassar” med nazistiskt förflutet, dels inte står upp för de regionala skyddsombuden. S tillbakagång i de fackliga leden förklarades med ”svek mot arbetarklassen” i allmänhet och mot sjukskrivna landsbygdsarbetare i synnerhet. Den avgående statsministern Löfven anklagades för att med ”draksådd” (förändringar i arbetsrätten) ha splittrat och försvagat LO-facken.
Om UG: s vinkel stämmer så framstår det som obegripligt varför det är just SD som utmanar S i LO-leden. Om problemet är S svek mot arbetarklassen och arbetsrättsförändringar så borde ju arbetarna ha rusat till vänster. Vilket de inte har gjort.
Invandringen – som ju nästan allt handlar om – nämndes enbart parentetiskt i programmet. LO: s stora tapp till SD beror till största delen på att LO släppte sin traditionella invandringskritiska hållning. Ledningen valde att gå i vänsterpartiriktning på tunga områden när de istället borde ha pressat borgerliga och S-regeringar med krav på stram invandring och ordning och reda på arbetsmarknaden. Så blev det dock inte och därför är SD ett stort arbetarparti. SD är dock inte de nya Socialdemokraterna. Däremot är SD just nu socialdemokraternas nyaste och tuffaste konkurrent i de breda väljarleden. Vilket jag tror och hoppas kommer att märkas på partikongressen i Göteborg.