Man borde ha tagit större intryck livskunskaperna i det gamla ordspråket som lär oss att det går inte att äta kakan om man samtidigt vill ha den kvar. Det går inte att ha ett Januariavtal om man inte vill ha ett Januariavtal. Det går inte att ena dagen vara en sosse som säger detta när du träffar dessa för att nästa dag vara en sosse som säger något helt annat om detta när du träffar helt andra.
Jag vet att det långt tillbaka i tiden har varit en socialdemokratisk paradgren att så att säga gå i opposition mot sig själv. Det fungerade sannolikt bättre på den tiden då Socialdemokraterna var ett stort parti som i ensamt majestät hade hand om regeringen i flera decennier på rad. Bilden av rörelsen som tryckte på för mer reformer och mer välfärd mot en regering som gradvis släppte efter för reformkraven i takt med att "ekonomin så medgav"; det var en framgångsrik bild.
Där slogs två flugor i en smäll. Dels det otåliga folket som ville ha mer och bättre av det som staten kunde ge och dels de socialdemokrater i staten som tog ett ansvar för att den offentliga ekonomin var i sin ordning så att välfärdens fundament inte riskerades.
Detta var heller inte bara en bildsättning av en verklighet som i själva verket var radikalt annorlunda. Socialdemokratin var så pass stor och dominerande och de borgerliga partierna så splittrade och maktblyga att S kunde ta hela scenen. Och det fanns ännu mycket vanligt folk i folkrörelsen.
Nu innebär snart sagt varje val att Socialdemokraterna slår nya bottenrekord. (Drygt 28 procent som S fick i valet 2018 är ett jättebra resultat som de flesta partier i världen skulle stormjubla över. Men därifrån S kommer så är det som sagt ett bottenrekord.)
Partiet lyckades trots detta knipa statsministerposten ännu en gång. Socialdemokrater besätter alla tunga poster i regeringen. Priset är att regera med MP och med stöd av C och L. Stödet regleras i ett januariavtal med en rad punkter som ska genomföras. Avtalets mediala huvudpunkter har framförallt varit i C: s säck innan det kom i regeringens påse. Vilket har satt bilden av att S nu ska genomföra en helt annan politik än den man vill. Därav allt tal om att S borde ägna sig åt låtsaslekar; verka för en annan politik än den regeringen har. Glöm det säger jag. Ingen blir lurad av sådant. Förr har varit. Nu är nu. Har S kvar någon kommunikationsförmåga så är det enda rimliga att helhjärtat hålla fast vid januariavtalet. Riksdagen kommer ändå att stoppa allt i avtalet som V vill stoppa.