EU och USA har svarat med kraftiga ekonomiska sanktioner som kommer att slå hårt mot delar av den ryska ekonomin. Sanktioner är grannlaga vapen. Meningen är ju att de framförallt ska slå mot motståndarens ekonomi och inte ställa till eländen i länder som till exempel Tyskland och Italien som har stora gasaffärer med ryska företag. Att handel pågår mellan länder som indirekt är i krig med varandra är något som säkert förvånar många människor. Vilket är begripligt. Å andra sidan utgör handel och affärer en kommersiell variant av staters diplomatiska kontakter; att det även i konfliktfyllda tider finns intressen som i någon mening kan betraktas som gemensamma är ett slags livlinor för bibehållna doser av förnuft. Dagens ryska statsledning är genom sitt angrepp på Ukraina diskvalificerade som partners för gemensamma intressen med väst. Men president Putin är inte hela Ryssland. Att på alla sätt försöka få stopp och slut på Putins regim är inte synonymt med att vilja försöka få stopp och slut på alla ryska intressen.

Det pågår en omfattande diskussion bland experter och analytiker om det kinesiska kommunistpartiets roll för den ryska statsledningens övergrepp på Ukraina. Kinakännaren och kulturredaktören Ola Wong resonerar (24/2) i frågan i ett inlägg på Kvartal.se: "Vad som går att säga är att Peking lutar åt den ryska sidan, även om man inte öppet tar ställning och alltid kan förväntas att i första hand värna sina egna intressen." Ola Wong väger olika argument och intressen mot varandra i sin resonerande text. Å ena sidan skriver Wong att "Pekings mål är att bända loss Europa från USA, men kriget i Ukraina driver Europa mot USA och lämnar Kina hand i hand med den ekonomiskt svagaste aktören: Ryssland. Kina gillar heller inte att andra länder godtyckligt ändrar gränser. Landet har fortfarande inte erkänt Rysslands annektering av Krim 2014."

Å andra sidan konstaterar Ola Wong att man inte ska räkna med att Kina kommer att stoppa Putin. Men kan väl ändå tänka sig att det finns något slags gräns även för Kina? Maskiningenjörsdiktaturen i öst ger intryck av att snarare vilja erövra världen genom handel, korruption och lydregimer än med hjälp av ett kärnvapenskramlande Ryssland. Kinas rationalitet tycks vara något helt annat än den ryska. Putins mantra är att "den svage blir slagen" medan dogmen i Peking känns mer som "den som är stark är stark."