På torsdagsförmiddagen talade partiledaren Ulf Kristersson till sitt folk från scenen på Flygeln i Louis de Geer. Jag var där; sugen på livepolitik.
Riksdagsvalet är snart bara en månad bort. Känslorna ligger på ytan. En av de kraftigaste applåderna i sitt tal fick Kristersson när han "gissade" att Liberalerna skulle göra ett bättre valresultat än Centerpartiet.
Tyngdpunkten i det moderata upplägget för valrörelsen - såsom det går att utläsa av Ulf Kristerssons tal i Norrköping - är att sätta det egna "lagets" samsyn i tunga frågor som invandring, integration, lag och ordning och skatter i kontrast till Magdalena Anderssons "ensamhet" på sin kant.
Ulf Kristersson försöker - som jag upplever det - att slå in på något slags psykologiskt dubbelspår: Å ena sidan inte i onödan stöta sig med den respekt och det förtroende som statsminister Magdalena Andersson har vunnit i opinionen under det dryga halvår som hon har varit i ämbetet. Å andra sidan beklaga att Magdalena Andersson, hur bra hon är, inte har möjlighet att med sina stödpartier ta itu med brottsligheten, elbristen, integrationen och ekonomin på det sätt som Sverige behöver. Och därför krävs en ny moderatledd regering som behöver stöd från SD för att kunna regera. Så är det tänkt.
Statsvetarprofessorn Henrik Ekengren Oscarsson i Göteborg ser möjligen en ny framväxande "blockpolitik med lite andra uppställningar men med samma förmåga som tidigare att främja berättelser om jämna lopp, dramatisk kamp mellan två lag, mobilisering och högt valdeltagande. (--) Ett mer vänsterliberalt block mot ett mer högerkonservativt. (Blogginlägg 4 augusti) Ligger nog mycket i det. Som Ekengren Oscarsson pekar på så parkerar "gröna attityder" alltmer till vänster medan till exempel "restriktiv migrationspolitik" blir en mer tydlig högerhållning.
Det är otvetydigt så att partierna till höger har hunnit ganska långt i sitt blockbygge. (Även om L och SD förstås är en svårknäckt nöt) På S-sidan i politiken vill man nog inte ens bygga ett block;utöver att säkra röster för att få acceptans för sin statsministerkandidat. V kör med hot och ultimatum och C låtsas som att det regnar. Det kommer nog inte att hålla i längden. För att tala med Henrik Ekengren Oscarsson: "Det som behöver komma på plats i Sverige är att partierna faktiskt håller de avtal de ingår. Det har varit lite si och så med det. Många partier står på noll vad gäller samarbetskapital."
