I ett pressmeddelande på Trettondagens eftermiddag meddelade Eliasson att han avgår. Han har - sin vana trogen nödgas jag skriva - lyckats dra på sig mest kritik av alla i den Coronatrovärdighetsstorm som har vinit i pressen under de gångna helgerna.
MSB är Dan Eliassons fjärde myndighet som generaldirektör. Två gånger har han utsetts av Fredrik Reinfeldts borgerliga regeringar - Migrationsverket och Försäkringskassan - medan Stefan Löfvens S-regeringar har dubbat honom till chef på Polismyndigheten och MSB. Det har stormat runt Eliasson på varje myndighet. Så är det. Vad som är orsak och verkan kan dock vara svårt att utreda på ett sannskyldigt sätt. Invandring, sjukskrivningar och polisen är nämligen konfliktfyllda verksamheter med stark närhet till både folkliga uppfattningar och partipolitiska manövrer. Många generaldirektörer i dessa myndigheter har därför virvlat runt i medierna och/eller petats/flyttats undan av partipolitiska/regeringstaktiska skäl och orsaker. MSB är i sin tur en rätt hopplös myndighet i sig själv. MSB är en sammanslagning av en praktisk och två pratmyndigheter. Den praktiska myndigheten var Statens räddningsverk; en stabil och kompetent organisation full av erfarna och kunniga brandmän. Mixen med de mer pratinriktade Styrelsen för psykologiskt försvar och Krisberedskapsmyndigheten har inte utfallit på ett lyckosamt sätt. Att leda MSB är nog kort sagt ingen sinekur. Allt detta ovan ska inte ses som några ursäkter eller undanflyktande förklaringar. Dan Eliassons personlighet - förmodligen dominerat av ett något överdimensionerat ego - har självklart medverkat till de återkommande kriserna, avgångskraven och avgångarna.
Dan Eliasson inledde sin bana som S-politiker i olika regeringsorgan. Under fem år var han statssekreterare åt justitieminister Thomas Bodström; en man med många förmågor och intressen där intresset för regerandets slit och släp och detaljer inte var överdrivet stort. Eliasson gjorde sig ett namn som mycket duglig ministerräddare. Kanske grundlades här en känsla av politisk odödlighet; framsprungen ur insikten/uppfattningen av att uppleva sig som bättre än den man blir utsedd av?
I pressmeddelandet skriver Dan Eliasson att inrikesminister Mikael Damberg delar Eliassons "bedömning" om att han gjort sitt på MSB. Det är nog en rimlig men långtifrån riskfri bedömning av Damberg. Räcker det med Eliasson som syndabock?