Riktig politik med fikonlöv, valrörelser och vildar

När Sverige ansökte om medlemskap i försvarsalliansen Nato kastades moder Svea kanske lite oväntat in i tuffa förhandlingar med det stora och viktiga Natolandet Turkiet.

Polisen, talmannen, statsministern, överbefälhavaren och prinsen samlades på en och samma bild när Veterandagen firades 29 maj. Nu är det officiella Sverige på väg in i Nato. Det kommer att märkas. I huvudsak till det bättre.

Polisen, talmannen, statsministern, överbefälhavaren och prinsen samlades på en och samma bild när Veterandagen firades 29 maj. Nu är det officiella Sverige på väg in i Nato. Det kommer att märkas. I huvudsak till det bättre.

Foto: TT

Krönika2022-06-01 05:15
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Turkiet motsätter sig ett svenskt medlemskap i Nato. Sverige (och Finland) är brickor i ett större politiskt drama där Turkiets regeringsparti dels söker en stark nationalistisk framtoning inför kommande parlamentsval och dels eftersträvar större inflytande i Nato. Sveriges regering har också sina inrikes intressen att bevaka; vid sidan av den stora säkerhetspolitiska uppgiften att så snabbt som möjligt bli medlem av Nato. I november 2021 ingick Socialdemokraterna ett avtal med den politiska vilden och svenskkurden Kakabaveh för att försäkra sig om hennes avgörande röst i statsministeromröstningen om Magdalena Andersson. S partisekreterare Tobias Baudin meddelade på den egna hemsidan att "Socialdemokraterna avser att fördjupa sitt samarbete med det syriskkurdiska partiet PYD" och Baudin slog också fast att PYD: s militära gren YPG "har en central roll." (24/11 2021)

Turkiet ogillar framförallt den svenska regeringens stöd till PYD och YPG. Enligt Turkiet är PYD/YPG delar av det av EU och Sverige terrorstämplade kurdiska arbetarpartiet PKK som sedan mer än fyrtio år tillbaka är invecklade i militära strider med Turkiet. 

Bitte Hammargren är en mycket erfaren Mellanösternanalytiker och senior associerad medarbetare vid Utrikespolitiska institutet. Hon betraktar påståenden om att PKK respektive PYD/YPG skulle vara väsensskilda organisationer som "politiskt motiverade fikonlöv."  Den som lyfter på fikonlövet ser att "PYD/YPG och PKK delar ideologisk grund. De utgör grenar på samma kurdiska träd, som spänner över nationsgränser i Turkiet och Mellanöstern.." (Utrikesmagasinet 24/5)

Västvärlden står emellertid i tacksamhetsskuld till YPG. Under stora umbäranden besegrade YPG jihadisterna i IS i norra Syrien och har nu ansvaret för stora läger där tusentals terroristsympatisörer hålls under uppsikt. Turkiets nej till Sverige har således även sin udd riktad mot flera Natoländers regeringar som samverkar med YPG.

Det här är riktig politik där flera olika och begripliga intressen står mot varandra. På sista raden gäller att Sverige vill ha Natoskydd mot Ryssland och att Nato vill förstärka sitt norra skydd med Sverige och Finland. Utan att på något sätt "offra kurderna" finns det flera vettiga svenska förhandlingspositioner tillgängliga. Vapenembargot mot Turkiet och avtalet med Kakabaveh kan nog avslutas utan några större problem.