Stefan Löfven vann omröstningen i riksdagen på onsdagseftermiddagen. Oppositionen lyckades inte samla ihop de nejröster som krävdes. I och med dagens riksdagsbeslut så har Löfven under sin tid som statsminister blivit avsatt tre gånger och vald tre gånger. Samtidens politiska formel lyder att Stefan Löfven kan avsättas men inte ersättas. Så ser den parlamentariska verkligheten ut.
Det är ingens "fel" att det har blivit som det har blivit. Däremot finns det många olika samverkande orsaker till det låsta läget i riksdagen. Den avgjort största och viktigaste orsaken är SD: s inträde på den finpolitiska scenen för elva år sedan. De stora partierna kunde inte hantera det nya läget utan valde att förkasta den samhällskritik som SD bar fram samtidigt som man förkastade gammelnazister och järnrörsfolk. De små partierna kunde inte hantera det nya läget. Minns ni när Miljöpartiet utmålade sig själva som SD: s huvudfiende och huvudsakliga bekämpare? Idag har Miljöpartiet 3, 5 procent i mätningarna medan SD närmar sig 22.
När riksdagsomröstningsröken skingrats så kan vi konstatera att nu även Januariavtalet - likt tidigare Decemberöverenskommelsen - har fallit. Socialdemokraterna är nu mindre, mer oskyddade och friare än vad de varit på mycket länge. Inget statsministerparti är en ö; Socialdemokraterna behöver ha hyfsade kontakter med Centerpartiet med flera partier för att ha en chans att vara med i matchen efter valet 2022. Så är det naturligtvis. Men det är större frihetsgrader nu än för ett par veckor sedan. Så frågan är vad S vill använda friheten till under det sista året fram till valet; vad gör S när det man gör inte kan försvaras/förklaras med att någon annan tvingar dem att göra det man gör?
Någon form av vänsterkonservatism borde ligga närmast till hands och närmast hjärtat för Stefan Löfven. Just nu blöder partiet både till V och till SD/M. Högerpartierna och SD har under hägn av regeringskrisen snabbt formerat sig till något som starkt påminner om en allians; detta utan några inre konvulsioner alls att tala om. Det finns i högergruppen en sakpolitisk enighet i medborgartunga och allvarliga samhällsproblem om invandring och gangsterkriminalitet. Löfven bör använda sin frihet för att kliva in mer rejält i de där frågorna från ett vänsterkonservativt håll. Att lämna hela den arenan åt högerpartierna och SD gör med stor sannolikhet S ovalbara 2022. Löfvens plötsligt uppkomna friår är därför som en skänk från ovan. Ta vara på chansen socialdemokrater.