Och eftersom Magdalena Andersson inte vill bidra till destabilisering av säkerhetsläget så vill regeringen inte ansöka om medlemskap i Nato. En gammal etablerad logik som tjänat Sverige väl, som det brukar heta.
Sedan två veckor tillbaka har emellertid allt förändrats. Med våld avser Ryssland att dra in Ukraina i sin intressesfär för att därmed dra undan Ukraina från möjligheten till eventuella medlemskap i EU och Nato. Från rysk sida har det alltmer aggressivt under senare år hävdats att Nato sakta men säkert utvidgar sig allt närmare Ryssland. Den ryska statsledningen har tydligt påtalat att det skulle uppfattas som hotfullt och destabiliserande om fler länder gick med i försvarsalliansen.
Magdalena Andersson anklagas nu för att hon så att säga vill låta Vladimir Putin bestämma om Sverige ska kunna gå med i den västliga försvarsalliansen Nato.
Sverige är ju i praktiken ett Natoland. Det vet alla inklusive Ryssland. Det är just det formella medlemskapet som har pekats ut som destabiliserande ur såväl ett ryskt som ett svenskt perspektiv. Därför har Sverige med Natos och Rysslands goda minne avstått från medlemskap. Man kan galla det geopolitik, realpolitik, undfallenhetspolitik eller vad man vill. Men det har fungerat. Intill nu. Rysslands angrepp på Ukraina visar att den gamla ordningens regler inte gäller längre. Sverige och Finland ligger plötsligt mer pyrt till. Vilket medborgarna i båda länderna känner på sig och stödet för Natomedlemskap har ökat markant.
Inom socialdemokratin finns en lång nedärvd tradition av det som tidigare kallades neutralitet mellan öst och väst och som idag kallas alliansfrihet. Och som intill alldeles nyss hette "balansen mellan stormakterna" på sverigedemokratiska. Men nu är vi i mer okänd terräng där nya kartor behövs för att vi inte ska falla ner i myrmarker. Moderaterna driver på för Nato precis som man tidigare gjort för medlemskap i EU. På så vis är Nato en begriplig konfliktfråga mellan M och S inför valet om ett halvår. Mer ur alla andra vis är Nato en värdelös konfliktyta mellan S och M. Magdalena Andersson bör likt sin finska S-kollega Sanna Marin ta tillfället i akt och öppna upp för en öppen diskussion i riksdagen om Sverige och Nato. Positionen som statsminister är helt klart den bästa för den som kan behöva revidera sin hållning i för svenskarna viktiga frågor.