Ibland funderar jag på om socialdemokraternas ledning och strategitänkare av idag på verkligt allvar och på djupet inser invandringsfrågans stora politiska betydelse? I ett land som Sverige där samhällsmodellen á la S bygger på högt arbetskraftsdeltagande, stadigt stigande produktivitet och löner och skatter som finansierar en generös offentlig sektor; där är det kort sagt en kärnfråga att sköta invandringen på ett bra sätt. Invandring har traditionellt alltid handlat om att människor från annat håll har flyttat till ett nytt land, och i stort mottagits väl eftersom de har tillfört arbetskraft och ekonomisk utveckling till landet samtidigt som de gynnat sig själva. Så har det under långa tider varit i Sverige. Under decennierna efter andra världskriget var arbetskraftsdeltagandet högre bland invandrarna än bland de infödda svenskarna. Precis så ska det vara när invandringen organiseras på ett sätt som stöder vår samhällsmodell. Helt grundläggande är att man inser betydelsen av begreppet solidaritet och intill benet förstår skillnaden mellan solidaritet och välgörenhet. 

Solidaritet är en ömsesidig och kravfull relation där alla parter förväntas ge och ta: Du får komma till vårt land och ta del av de förmåner, tryggheter och friheter som vi har tillskansat oss mot att du arbetar och sliter minst lika mycket som vad andra gör. Det är denna relation som gör solidariteten så stark. Och det är denna relation som i långa tider har gjort invandringen till en ickefråga i den dagspolitiska debatten.  Solidariteten är grunden i varje väl fungerande socialförsäkring likväl som i varje sunt fungerande försäkringsbolag. Välgörenhet är något helt annat. Välgörenhetens kärna är moralisk; den som har det bättre bör hjälpa den som har det sämre. När det kommer till invandring och statlig politik är det nödvändigt att solidariteten överflyglar välgörenheten.

Och det är just precis därför som jag undrar om S ledning och tänkare riktigt förstår vad de riskerar att ställa till om de låter verklighetsfrämmande aktivister i MP och V och i de egna leden bestämma över politiken? 

Det som ligger i vågskålen är den grundläggande tilltron till den framgångsrika svenska samhällsmodellen. När S-politiker från statsministern och nedåt väljer att argumentera som om invandringen till Sverige styrs av välgörenhet och av konventioner om asylrätt; då är det kort sagt fara på färde såväl för landet som för socialdemokraternas regeringsduglighet.