På förmiddagen den 9 februari meddelade Miljöpartiets kvinnliga språkrör Märta Stenevi att hon avgår från sin post. Det är ett helt logiskt och sunt beslut. Hon har inte längre sitt partis förtroende och då ska man gå. Förtroendet har del för del vittrat sönder.
Dels valde partiet - mot Stenevis vilja - Daniel Helldén till hennes språkrörskollega på en extra partikongress 18 november 2023. Dels har partikanslipersonalen anmält Stenevis ledarskap som ett arbetsmiljöproblem. Dels har hon skadat sig själv genom att visa uppskattning för Stina Wollters antisemitiska utbrott på sociala medier i slutet av november 2023.
Riksdagsledamoten och den tidigare kulturministern Amanda Lind borde vara en stark kandidat som nytt språkrör. Hon är både ung och erfaren. Och en självtänkande och bildad person. På Förintelsens minnesdag 27 januari i år lyssnade jag på henne när hon talade på Norrmalmstorg i Stockholm inför en stor publik. Hon höll ett kort bländande tal med historiska referenser och med glasklara fördömanden av dagens antisemitism "varifrån den än kommer" och hon möttes med starka applåder för sitt raka och tydliga framträdande.
På eftermiddagen i fredags 9 februari samlade de skånska socialdemokraternas ordförande Niklas Karlsson till pressträff för att meddela att S i Skåne vill att S-riksdagsledamoten Jamal El-Haj lämnar sin plats. Enligt Niklas Karlsson är uppmaningen till El-Haj grundad i en "samlad bedömning" som landat i slutsatsen att El-Haj "skadar Socialdemokraterna." Partiledaren Magdalena Andersson som tidigare försvarat Jamal El-Haj på ett minst sagt uppseendeväckande sätt säger i en kommentar att hon delar Skånedistriktets beslut och att hon räknar med att El-Haj "hörsammar" uppmaningen att avgå.
Socialdemokraternas agerande har inte många likheter med MP: s förtroendehantering. Jamal El-Haj borde ha tappat partiets förtroende direkt efter sin närvaro på den Hamaskopplade konferensen i somras. Allra senast borde han ha avgått den 8 oktober; dagen efter Hamas terrorattack och massmord på judar i Israel. Förhoppningsvis har El-Haj, likt Märta Stenevi, förmågan att inse att förtroendet är slut och att det är dags att gå. Och partiledningen har en rejäl uppförsbacke innan man kan räkna med starka applåder för sitt allt annat än raka och tydliga framträdande i den här märkliga affären. Men fredagen den 9 februari är ändå möjlighetsrik för både MP och S. Navet i ett kommande regeringsalternativ ser nu betydligt fräschare ut.