Frågan om Sveriges ansvar för att erbjuda skydd åt de tolkar som arbetat åt Försvarsmakten i Afghanistan är besvärlig för regeringen. Inte i sak naturligtvis. Det handlar nämligen om ett litet antal personer. 2014 - då Sverige avslutade sin mest aktiva militära insats i Afghanistan - rörde det sig om totalt 69 personer, inklusive anhöriga, som fick möjlighet att bosätta sig i Sverige. Nu har Afghanistan återigen övertagits av en islamistisk terrorgrupp. Västmakterna har gradvis trappat ner sin militära närvaro i det genomkorrumperade och helt biståndsberoende landet. Det förefaller vara tveksamt om Försvarsmakten ens har haft några egna tolkar i den begränsade verksamhet man bedrivit under de senaste åren. Hur som helst handlar det om ett fåtal människor som i det konfliktfyllda dagsläget kan behöva beviljas skydd och bosättning i Sverige som tack för sina riskabla och kontroversiella insatser. Det "besvärliga" är således inte sakfrågan i sig själv. Att ta emot ytterligare 50-100 människor från Afghanistan lär knappast märkas i det allmänna flödet. Frågan om tolkarna har däremot utvecklats till ett moraliskt dilemma för regeringen. För att kunna agera någorlunda framgångsrikt i en moralisk konflikt krävs att man kan agera mot en fond av förvärvad och hyggligt respekterad moral. Det är här det brister för regeringen. När det gäller afghansk invandring i synnerhet så är regeringens moraliska fond milt sagt bräcklig. Njuggheten mot just de afghanska tolkarna har av regeringen bland annat motiverats med hänvisningar till grundlagarnas bestämmelser om vad en regering får besluta om och inte besluta om. Dessa hänvisningar eldar på den moraliska konflikten. Oviljan att bistå några få tolkar med sannolikt starka asylskäl kontrasterar starkt mot regeringens lagslingriga ansträngningar för att ge uppehållstillstånd åt flera tusen unga män med afghansk anknytning som i hög utsträckning saknar asylskäl. I mars 2018 konstaterade Lagrådet i sin granskning av den så kallade "gymnasielagen" att man "anser att gränsen här har nåtts för vad som är acceptabelt i fråga om hur lagstiftning kan utformas." Den gången handlade det för Socialdemokraterna om att säkra fortsatt stöd från Miljöpartiet för den S-ledda regeringen. När det gäller tolkarna tycks det för regeringen mest handla om att inte tvingas ge Moderaterna rätt. Moral, regeringsmakt och partipolitik är en treenighet som ibland har det svårt med harmonin. Så är det. Att regera utan en hygglig moralisk fond låter sig dock inte göras i längden. Därför är njuggheten mot tolkarna och givmildheten i gymnasielagen en kombination som utgör ett moraliskt dilemma för regeringen.