Massflykt är något annat än individflykt (asyl) och direktivet medger därför upp till tre års boende- och arbetstillstånd för alla ukrainare som uppfyller villkoren. Det är befriande för såväl EU som idé och institution som för de flyende ukrainarna att medlemsländerna samlade ihop sig till ett samfällt beslut om att massflyktsdirektivet ska gälla.
Men som den ansvariga EU-kommissionären Ylva Johansson konstaterade när hon presenterade nyheten om direktivet så "finns det utmaningar". Så är det. Man behöver alls inte ikläda sig rollen som djävulens advokat för att peka på de nationella risker som regering och myndigheter nu har att hantera. Den solidaritetseufori och godhetsentusiasm som av lättbegripliga orsaker omgärdat EU-ländernas enighet behöver balanseras av mer krassa och verklighetsnära avvägningar och beslut. Och det är där skon klämmer.
Jag känner mig inte övertygad om att Migrationsverket och Gränspolisen har kapacitet och förmåga att upprätthålla en hög säkerhetskvalitet i mottagandet. Sverige har redan nu tappat kontrollen över folkbokföringen. Ett exempel ur högen: I Återvändandeutredningens betänkande SOU 2017:93 sammanfattar utredaren problembilden: "Antalet asylsökande som ger in en passhandling vid ansökningstillfället hos Migrationsverket är mycket lågt. Detta medför svårigheter såväl för prövningen av asylärendet som vid en verkställighet av ett beslut om avvisning eller utvisning. I utredningens direktiv har regeringen framhållit att det (--) är avgörande att personer (--) som har fått ett avvisnings- eller utvisningsbeslut (--) återvänder så snabbt som möjligt, men att ett stort antal av dessa personer blir kvar i landet långa perioder. (--) Regeringen har i direktiven också pekat på att ett ökande antal personer uppehåller sig i landet utan att alls söka uppehållstillstånd."
En massflyktssituation är ett gyllene tillfälle för människor som av olika skäl vill ta sig in i Sverige på oriktiga grunder. Det kan vi inte blunda för. Ingen vet förstås vart det tar vägen i Ukraina. Hur och när kriget avslutas har ju avgörande betydelse för hur stort problemet blir på sikt. Som Coronakommissionen påpekade (25/2) i sitt slutbetänkande så bör regeringen agera utifrån försiktighetsprincipen när man agerar i en okänd kris. I massflyktsfrågan finns verkligen skäl att vara försiktig. Regeringen borde skyndsamt redogöra för hur gräns- och personkontrollen ska organiseras på ett säkert sätt.