Raset visar att partiet behöver ett klimatbyte

Under de senaste sex åren har Miljöpartiet haft uppdraget som miljö- och klimatminister i regeringen.

Rullgrappan bär i och för sig Isabella Lövin uppåt i riksdagshuset. Men annars går det mest bakåt för Miljöpartiet.

Rullgrappan bär i och för sig Isabella Lövin uppåt i riksdagshuset. Men annars går det mest bakåt för Miljöpartiet.

Foto: Jessica Gow/TT

Krönika2020-06-12 05:15
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Under denna period har Miljöpartiet tappat två tredjedelar av det folkliga stöd som man har haft för sin miljö/klimatpolitik. Enligt DN/Ipsos (20 maj) så ansåg 62 procent av de tillfrågade i juni 2014 att MP hade den bästa politiken för miljö/klimat. I april 2020 har andelen rasat ner till 20 procent.

De här procenttalen ska inte missförstås. Människor svarar inte på vilket parti de avser att rösta på just nu. De svarar på vilket parti som de anser har den bästa politiken inom en rad olika samhällsområden som är viktiga i politiken. För de större och mer generella partierna som S och M är det viktigt att ligga högt i förtroende när det gäller ekonomi, sysselsättning och säkerhet. SD vill ligga högst när det kommer till invandring och Miljöpartiet vill vara i topp när medborgarna rankar bästa miljö- och klimatparti. 

Att tappa så mycket som Miljöpartiet har gjort i sin paradfråga - utan att öka starkt i förtroende på andra områden - är ett hårt slag för partiet.  Det är också illa för de säkerligen ganska många människor som anser att det behövs ett särskilt parti som tar särskilt ansvar för klimatpolitiken. Klimatfrågan har av allt att döma partibytarkaraktär. Kanske inte i samma omfattning som invandringsfrågan. När det väl dök upp ett parti - SD - som var starkt invandringspolitiskt kritiskt och som hade en stridbar och sensibel ledare - Jimmie Åkesson - så tog många väljare från främst S, M och från Soffan steget över till SD. 

Säg att miljö/klimat har i vart fall hälften av invandringsfrågans dragningskraft. I så fall borde ett stridbart, inriktat och sensibelt klimatparti i vart fall kunna räkna in kanske åtta procent av väljarna. Med de åtta procenten i ryggen kunde partiet sedan erbjuda stöd till hugade regeringsbildare. Där partiet bedömer att de får mest klimatnytta; där lägger de sina procent. 

En erfaren MP-väljare jag talar med då och då hoppas på att Miljöpartiet ska bli ett sådant parti: "De skulle kanske förlora hälften av sina medlemmar men de skulle kunna vinna dubbelt så många väljare", säger han till mig. Ska det fungera så krävs att MP lägger allt sitt krut på det som de begriper och låter andra ta hand om sådant som ekonomi, försvar, skola, invandring och bostäder. Jag tror att det är ganska bråttom för MP. Agerar inte partiet så kommer antingen klimatfrågan att styckas upp av de gamla partierna eller så kommer ett nytt Klimatparti och tar över scenen. 

Karta: Miljöpartiet de gröna