Med föredömlig timing publicerade Dagens Nyheter på söndagen (5 februari) ett mastodontreportage av Niklas Orrenius där avhandlingen och dess vinklar och vrår speglas och granskas. 

Avhandlingen är på 740 sidor och sprängfylld av namn, uppgifter och detaljer. 

Sameh Egyptson har från och till arbetat med avhandlingen under mer än tjugo år. Hans handledare på universitetet Mika Vähäkangas säger till DN att han ser avhandlingen som "politiskt sprängstoff" och som "viktig för hela det svenska samhället." Han ser också stora risker med hur avhandlingen kommer att tas emot: "Somliga kommer att läsa in en sverigedemokratisk agenda, eller islamfientlighet, eftersom den offentliga debatten ofta saknar nyanser", säger han till DN. 

Till DN säger Egyptson att han inte vill förknippas med SD så länge som de inte skiljer mellan "islam och islamism" Han är noga med att för egen del framhålla att han "inte anser att muslimer är ett hot mot Sverige." Hans fokus är helt inriktat på det islamistiska Muslimska Brödraskapet och de myndigheter, partier, opinionsbildare och politiker som enligt honom underlättar för Brödraskapet att bygga sig starka i Sverige.

Enligt Säkerhetspolisen, skriver DN 5/2, är MB:s mål ”ett världsomspännande kalifat byggt på sharia”, vilket är ”oförenligt med svenska grundläggande fri- och rättigheter”. Säpo skriver även att MB:s strategi i västvärlden bygger på ”segregation och enklavisering." 

Sameh Egyptson har självklart många kritiker; hans forskningsområde är hett och mycket aktuellt. Personligen anser jag att det svenska samhällets förmåga att slå hårt mot islamism i kombination med att visa respekt för muslimer är helt avgörande kompetenser för en god samhällsutveckling. Det är till exempel beklämmande att se hur veka många ryggar blir inför islamistiska krav på inskränkningar av yttrandefriheten i Sverige. Den kristne skribenten Jacob Rudenstrand argumenterar väl i Kvartal 5 februari.

"Som bekännande kristen i världens kanske mest sekulära land kan jag känna igen den uppgivenhet många muslimer upplever inför uppeldandet av Koranen. Samma sak känner jag och många andra kristna när Jesus och Bibeln återkommande utsätts för respektlös drift – oftast i etablerade medier. (--) Samtidigt är detta en del av ett öppet och fritt samhälle. Det finns inga heliga kor – religionsfrihet innebär inte frihet från religionskritik."  Exakt så är det. Och så bör det vara. Till alla svenskars fromma.