Inför de allmänna valen är det självklart att det debatteras hej vilt om politik i alla möjliga sammanhang. Debatter om politik är till sin natur polariserande och avsedda att underlätta för medborgarna att se skillnader mellan de valbara partierna. Debatter är synonymt med överdrifter, partiella verklighetsbilder, halvlögner, svinhugg, personpåhopp, skratt och svartvita resonemang.
När väljarna sedan har röstat och partierna har formerat en regering utifrån sina tolkningar av valresultatet så borde diskussionerna i huvudsak i stället handla om de sakfrågor som de valda lagstiftarna är satta att avgöra. Men i Sverige fortsätter debatterande om politik i till synes i all evighet. Riksdagen anordnar minst fyra partiledardebatter om politik varje år. SVT genomför väl minst lika många. Och en och annan uppstickararrangör tränger sig då och då också in i kalendern.
Det blir kort sagt för mycket av det goda. Väldigt få utanför politiken är särskilt intresserade av den partipolitiska politiken (det politiska spelet) medan betydligt fler är intresserade av hur angelägna sakfrågor som till exempel skatt, energi, klimat, kriminalitet, krig, migration, skolproblem med mera utvecklas i de lagstiftande församlingarna.
Sakfrågehanteringen borde, på den politiska politikens bekostnad, därför få ta större plats i de mer publika politiska sammanhangen under mellanvalsperioderna. Vilket förstås borde vara självklart av helt egen kraft. Flera av de samhällsproblem som plågar Sverige och svenskarna är ju av en sällan skådad magnitud.
Den politiska politiken, som till exempel onsdagens partiledardebatt, berör givetvis sakfrågorna. Men knappast på djupet. Miljöpartiets Märta Stenevi anklagade övriga politiker för att "sova och hånle" medan jordens klimat går under. Nooshi Dadgostar (V) anklagade regeringen för att sänka skatter för rika medan välfärden kollapsar. Centerns Muharrem Demirok anklagade regeringen för att höja skatterna för samhällsbärande löntagare medan Sverige är på helt fel väg. Magdalena Andersson (S) anklagade regeringen för att stödja SD: s koranbrännariver medan Sverige riskerar att drabbas av terrorhot. SD: s Jimmie Åkesson anklagade Magdalena Andersson för att vilja införa hädelselagar till skydd för muslimska röster i valen medan Sverige böjer sig för islamistdiktaturer.
Jag säger inte att det var en dålig debatt. Inte alls. Men politik på stora scenen bör inte handla för mycket om politik.