Så bedömer Dagens Nyheters Moskvakorrespondent Anna-Lena Laurén situationen efter det att Putin beslutat att erkänna Donetsk och Luhansk; de två utbrytarrepublikerna i östra Ukraina som Ryssland redan har kontroll över. Anna-Lena Laurén har etablerat sig som en klippa när det kommer till Rysslandsförståelse. I hennes böcker och krönikor om Ryssland finns breda stråk av psykologiska och realpolitiska insikter och perspektiv.Vilket är nödvändiga redskap för den som vill försöka förstå vad det är som händer i politiken. Politik är trots allt först och främst politik. Den tidigare statsministern Göran Persson markerade ofta likheterna mellan att leda kommunstyrelsens möten i Katrineholm och att vara ordförande i EU. Persson har provat på båda sysslorna och talade således utifrån egna erfarenheter när han tonade ned och upp de politiska märkvärdighetsgraderna i Bryssel respektive Katrineholm. Och så är det. Majoriteter ska förhandlas fram, problem ska omhändertas/rundas/blundas för, val ska vinnas.
Rysk politik skiljer sig inte i grunden från annan politik. Men den ryska politikens psykologiska utgångspunkt är betydligt mer rysk än universell. Den nationella självbilden som en ofta missförstådd och motarbetad stjärna med rättmätiga intressen att försvara är i och för sig inte unik för Ryssland. Länder som Frankrike och Storbritannien har burit och bär spår av liknande drag i sina nedärvda nationalkaraktärer. Dessa länder är dock sedan länge demokratier och är även djupt involverade i demokratiska partnerskap med en lång rad länder i Nato och för Frankrikes del även EU.
Ryssland blev inte demokratiskt och har inga jämlika partnerskap. När tsarismen föll ihop fick det arma ryska folket kommunismen istället för demokratin. Och Putin är väl ett slags mix av de båda tidigare regimerna. Anna-Lena Lauren skildrar den långa ceremonin i statlig tv då Putin under operettliknande former lät sig "övertalas" att erkänna Donetsk och Luhansk. Putin höll också ett långt tal på temat att "hela världen är rasistiska mot ryssar."
Hur detta påverkar "freden" är svårt att säga, skriver Anna-Lena Lauren. Fortsättning följer alltid. För stunden kanske båda sidor kan känna sig som i vart fall inte förlorare? Ryssland hade nog siktat på ett löfte från väst om att Ukraina inte ska in i de demokratiska partnerskapen EU och Nato. Det fick man inte. Men man fick det man fick. Och Tyskland kan andas ut. Den ryska naturgasen lär fortsätta levereras. Politik är politik.