Mängder med asylsökanden kom till Sverige vid den här tiden. Situationen var ansträngd. Ett reporterteam från nyhetsprogrammet gick "ut på stan" och frågade folk om "det kommer för många asylsökanden?"
De flesta tyckte nog det var lite penibelt att svara på sådana frågor i tv så svaren var väl inte glasklara åt något håll. Men så ställdes frågan till en man som arbetade som pizzabagare i Eskilstuna. Han hade själv kommit till Sverige som asylsökande från Balkan i början av 1990-talet.
Pizzabagaren svarade ja på frågan om det kom för många asylsökanden. På följdfrågan varför han tyckte så, svarade han något i stil med att han och hans ävenså invandrade hustru arbetade och slet och sparade för att kunna ge sig själva och barnen en bättre tillvaro. Och just när det började bli lite stabilt, när det började bli mer ordning och reda i barnens skola, när bostadsområdet kändes trevligare och mindre utsatt, när de kanske började tro att de skulle kunna få ihop pengar till ett eget hem om några år; just då så kom det mängder med människor som trängdes ihop i bostadsområdet, barnens skola blev åter en oroshärd och mängden som jobbade svart och/eller med statlig nystartsförsörjning sänkte snabbt inkomsterna för de som börjat etablera sig på tjänstesektorns arbetsmarknader.
Det är så det hänger ihop. Det är alltid de människor som befinner sig närmast gatan och som arbetar hårt för att få det bättre som får ta de hårda smällarna när invandringspolitiken missköts på det sätt som skett i Sverige under i vart fall det senaste decenniet. Det är därför integrationen misslyckas. Människor har så förfärligt svårt att kunna lämna gatan att integrationstrycket drar nedåt istället för uppåt. Vilket är mycket illa för de människor som drabbas. Och mycket illa för det tillits- och förtroendekapital som vår samhällsmodell behöver.
Den migrationspolitiska kommittén där riksdagens åtta partier ingår har kort sagt ett mycket viktigt uppdrag. Kommittén möts nästa vecka för ett av många möten i vandringen mot ett betänkande i augusti.
Socialdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna har i grunden liknande inställningar - om än ibland med olika motiv - till en reglerad och stram invandringspolitik. Denna samsyn bör styra kommitténs slutsatser. Pizzabagaren och hans familj ska inte lämnas i sticket.