Min text handlade om den snabba, säkra och effektiva utbyggnaden av kärnkraften i Sverige mellan 1972 och 1985 då tolv reaktorer sattes i drift. Lennart Fogelström är inte vem som helst i de här sammanhangen. Han har tidigare varit vd för Krångede AB, OKG AB och ABB-Atom AB. Under sju år fram till 1998 var han styrelseordförande för STAL i Finspång, han var med som ung ingenjör när Sveriges första kärnkraftsreaktor togs i drift i Oskarshamn 1972 och det var Fogelström som 1986 i en hätsk radiodebatt med dåvarande miljöminister Birgitta Dahl (S) sägs ha retat upp Dahl så pass mycket att hon drev igenom den så kallade tankeförbudslagen mot kärnkraft.
I sitt mejl betonade Fogelström att: "Statlig medverkan givetvis är viktig och nödvändig för satsning på kärnkraft och annan storskalig kraftproduktion. Helt avgörande inverkan har Staten för en kompetent och väl utbyggd infrastruktur för säkerhet, omgivningsskydd, utbildning och inte minst för ett elnät som motsvarar elbehoven i landet". Men det han framförallt ville framföra i anslutning till min ledartext var att: "Många, för att inte säga avgörande insatser, för elproduktionens utveckling har gjorts av privat industri och kommunala bolag. (--) När det gäller kärnkraft så drevs utvecklingen av ny lättvattenreaktorteknik i ett samarbete mellan ASEA (med Curt Nicolin som pådrivare) och industri-och kommunala bolag (Sydkraft,Svarthålsforsen, med flera). Detta medan Staten(Atomenergi) och till del Vattenfall hade fastnat i tungvattenprojekt som Marviken.Den privat-kommunala kraftindustrin hade tre reaktorer i drift innan Vattenfall startade sin första i Ringhals."
Efter att ha läst hans mejl frågade jag med vändande post om han ville träffa mig? Det ville han och nyligen sågs vi på Centralen i Stockholm över en ostmacka och en drös av ivrigt samtalande.
Det var entreprenörer, ingenjörer, företagare och investerare som genom att låna upp flera miljarder kronor med sina förmögenheter som säkerhet såg till att kärnkraften kom till Sverige. Staten var tvåa på bollen. Vilket förstås är sunt. Staten bör gå in med sina lagar och skattepengar först när det är klart att saker och ting fungerar.
Under åren då kärnkraften etablerades så byggdes det samtidigt upp en enorm kunskapsbank i industrin och på myndigheter. I stort sett allt av det där försvann några år efter den märkliga folkomröstningen om kärnkraft 1980. Alla tre sidor i folkomröstningen stod för avveckling av kärnkraften. Inga fler än de tolv reaktorerna som redan fanns fick tas i drift. Mycket av den specifika kärnkraftkompetensen tunnades ut efter det att de sista reaktorerna hade byggts färdigt i Oskarshamn och Forsmark.
En del av det svenska välståndssamhällets framgångssaga handlar om att flera stora industriföretag och kommuner tidigt engagerade sig som ägare av vattenkraft. Ett exempel är Krångede AB som bildades 1908. Efter långa och hårda förhandlingar och rättegångar kunde Krångedeforsarna byggas ut i mitten på 1930-talet. Bland ägarna fanns bland andra Stockholms Elektricitetsverk, Sandvikens Jernverks AB, AB Svenska Kullagerfabriken (SKF), Korsnäs Sågverks AB, Fagersta Bruks AB, och Sydsvenska Kraft AB. På motsvarande sätt fanns många företag med i AKK - Atomkraftskonsortiet - som bildades 1955 med Krångede och Sydkraft som största ägare.
Samtalet med Lennart Fogelström levandegjorde den svenska kraftverkshistorien för mig. Industrilogikens framgångar och politiska motgångar- framförallt olyckan 1979 i reaktor 2 utanför Harrisburg i Pennsylvania USA på kärnkraftverket Three Mile Island, folkomröstningen och tankeförbudslagen: "Ingen får utarbeta konstruktionsritningar, beräkna kostnader, beställa utrustning eller vidta andra sådana förberedande åtgärder i syfte att inom landet uppföra en kärnkraftsreaktor", bildar en helhet som präglat branschen.
Nu är kärnkraften på gång igen. Lennart Fogelström tror att det kan gå bra. "Vi bör ju kunna ha glädje av samarbete med Finland som har mera aktuell erfarenhet av aktuella kärnkraftverk ur industriell och säkerhetsmässiga synpunkter," säger han till mig. Han pekar även på Sydkorea, USA, Frankrike och Japan som viktiga partners och inspiratörer. "Men ger sig inte den svenska industrin på allvar in i kraftverksägandet så kommer det nog att bli svårt", säger Fogelström avslutningsvis. Jag tror honom.