2020-talet lär förhoppningsvis bli det decennium då klimatomställningen gör sig mer dominant i världens alla olika verkligheter. Förutsättningarna finns på bordet i en ovanligt stark omfattning. Globalt betyder det förstår mycket att USA nu är tillbaka i Parisavtalet tillsammans med Kina och EU. De ledande världsmarknaderna och statssystemen är därmed lite mer på samma sida igen vilket sannolikt kommer att ha långsiktig påverkan även under ytan av hotande handelsbråk och vapenskrammel. Här i Sverige heter klimatministern sedan i fredags Per Bolund; en miljöpartistisk regeringsveteran som nu lämnar finans- och bostadsfrågorna för att ta sig an ansvaret för klimatpolitiken.

Klimatpolitik är inte en självklar hemmaplan för en miljöpartist. Miljöpartiet bildades för runt fyrtio år sedan som ett mot-parti; ett protestparti mot kärnkraft, miljöförstörande utsläpp, mot bilar, mot städer, mot marknadsekonomis räntor, vinster och företagande och mot konsumtion. De här motgenerna finns kvar i Miljöpartiet. Ursprungsgenerna finns kvar hos alla partier; givetvis i varierande grad beroende på under hur lång tid som partiet har verkat och hur verkanstiden har sett ut. Socialdemokraternas verkanstid har till exempel mest bestått av regeringsuppdrag. S-partiets ursprungsgener från1800-talets populära läror om socialism och revolution har därför i allt väsentligt konkurrerats ut. Vänsterpartiet lever dock mer kvar i sitt ursprung av revolutionsromantik och Sovjetpartnerskap; ursprungsgenerna styr ännu starkt partiets omedvetna och medvetna reflexer. Sverigedemokraterna som bildades ungefär samtidigt med Miljöpartiet har ännu besvär av sina rasism/bevarasverigesvenskt/Karl XII-gener. Så hänger det ihop.

För Per Bolunds del är det viktigt att inse skillnaden mellan miljö och klimat; mellan mot och för. Klimatomställningen är i huvudsak för-processer där marknader och företag har minst lika viktiga roller som vad staten har med smarta skatter och strategiskt riktiga förbud och begränsningar.  Vi ser det i Sverige och i  stora delar av världen: Ekonomin växer medan utsläppen minskar. Som miljöpartist har det i fyrtio år varit självklart att kämpa mot kärnkraften. Som klimatminister är det dags att ompröva den hållningen. Sveriges behov av fossilfri el kommer bara att växa; från ett ansträngt läge redan i dag. Det kan komma att behövas nya och smarta kärnkraftsreaktorer. Per Bolund kommer att misslyckas som klimatminister om han av partigenetiska orsaker fortsätter att vara mot det som klimatomställningen är för.