Det där gränslandet märktes när hon framträdde i Kvartals Fredagsintervju med Magnus Thorén den fjärde augusti. Och inget konstigt med det. Den som träder in i politiken på hennes nivå märker hur segt och motstridigt och sammansatt det kan vara där jämfört med en arbetsmiljö som yrkesmässigt är inställd på att få så många fällande domar som möjligt. Jag nämner det här med gränslandet mest som en påminnelse till Paulina Brandberg själv och hennes omgivning. Se till att inte bli alltför försiktig och alltför politikpolitisk i någon slags omedveten iver att låta ungefär som en Stockholmsfolkpartist i mängden. Glöm inte att det är åklagarens målinriktning och rättframhet som tydlig part i målet som väcker folkligt intresse och stöd.
Två samtidsproblem som präglar Sverige är gängkriminalitet och hedersvåldstraditioner. Båda dessa problem har sina rötter i en mycket omfattande invandring från Mellanöstern och Afrika. Mot den bakgrunden är det förstås begripligt att kloka regeringsföreträdare nu och då framhåller att det kommer att ta lång tid att komma tillrätta med problemen. Även om invandringen nu regleras ner till ett minimum så tar det ett par generationer innan integrationsprocesser som arbete, utbildning och social rörlighet har malt ner stora delar av utanförskapet. Men jag har ändå svårt att förstå meningen med att Paulina Brandberg likt andra regeringsföreträdare säger att det kanske måste "bli värre innan det blir bättre." Visst kommer det att dröja länge innan det blir bättre. Men varför måste det bli sämre först? Jag tror att det är feltänkt. Här borde Paulina Brandberg vara en mer tydlig part i målet. Med mer hemliga tvångsmedel, längre straff, ny praxis för utvisningar, fungerande kunskap- och ordningsskolor i förorterna och en mer bestämd socialstat borde Sverige i vart fall hålla ställningarna innan det blir bättre.
I intervjun med Kvartal är Paulina Brandberg angelägen att markera att hon alls inte bara arbetar med "hårda tag". Jag kan förstå det på ett sätt. Är roligare att säga snälla saker i mjuka frågor ibland. Men för att värna "mjuka värden" som jämställdhet och kärleksfrihet krävs det också ett Sverige som är en tydlig part i målet mot hedersförtryckare och våldsverkare. Där gör Paulina Brandberg störst nytta.