Partiet Nyans bär fram tunga samhällsproblem i ljuset

Det nya Partiet Nyans fick 0, 44 procent av rösterna i riksdagsvalet. Det är ett hyggligt resultat.

Cecilia Garme (till vänster i bild) skriver lärorikt om Partiet Nyans. Vid sin sida på bilden har hon statsvetarkollegan Katarina Barrling. De båda gav tidigare i år ut boken "Saknad"; en bok som har tydlig bäring på dagens ledartext om de tunga samhällsproblem som Partiet Nyans faktiskt bär fram.

Cecilia Garme (till vänster i bild) skriver lärorikt om Partiet Nyans. Vid sin sida på bilden har hon statsvetarkollegan Katarina Barrling. De båda gav tidigare i år ut boken "Saknad"; en bok som har tydlig bäring på dagens ledartext om de tunga samhällsproblem som Partiet Nyans faktiskt bär fram.

Foto: Mondial

Krönika2022-10-13 05:15
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

 I tidskriften Kvartal resonerar den politiska journalisten och statsvetaren Cecilia Garme intressant om hur Nyans har bemötts. Garme jämför med bemötandet av nya partier som MP, Feministiskt Initiativ och SD. Hon visar att Miljöpartiet och F! kramades av partier och media i ungefär lika hög grad som Sverigedemokraterna hatades. Bemötandet av Nyans är hittills mest en blåkopia av hur SD behandlades. Vilket nog är positivt för Nyans.

De övriga partiernas kramsessioner av miljön och feminismen var förstås uttryck för ambitionerna att "krama ihjäl" de nya partierna genom att "stjäla" deras frågor. Vilket är ett klassiskt grepp inom politiken. Det är tveksamt om och i så fall hur mycket som MP och F! vann och förlorade på de politiska och mediala kramkalasen. F! störtade snart till marken av egen kraft; plågat av interna stridigheter och har numera endast ströröster. Miljöpartiet var byggt av stadigare virke och tog sin in i riksdagen för andra gången 1994 och har därefter lyckats hålla sig kvar. Socialdemokraterna har dock numera helt greppet om det lilla Miljöpartiet och MP har idag inte särskilt mycket växtkraft kvar. 

Mer att läsa: Hjälp Sverige och släpp saknaden loss

Gentemot SD agerade media och de andra partierna på ett rakt motsatt sätt. Partiet fick väldigt mycket (mest negativ) uppmärksamhet redan i valet 2006 då man inte nådde riksdagsspärren. De andra partierna gjorde allt vad de kunde för att inte befatta sig med vare sig partiet eller de invandringskritiska frågor som bär partiet. Hur det gick det vet vi. SD har otvivelaktigt gynnats av att smutskastas och beljugas i minst lika hög grad som MP och F! har missgynnats av att bli kramade och bestulna.

Partiet Nyans är en logisk konsekvens av den omfattande utomeuropeiska invandringen till Sverige. Det finns väldiga klyftor mellan stora grupper av dessa invandrare och det traditionella Sverige; folkhemmet om man så vill. Att en politisk entreprenör som partiledaren Mikail Yüksel (som dessutom nog bär på ganska mycket revanschism gentemot det centerparti som sparkade ut honom i kylan) ger sig på att exploatera dessa klyftor är inte konstigt. Har Yüksel det sega virke som krävs - typ Alf Svensson och Jimmie Åkesson - så kan han säkerligen öka på röstantalet rejält vid nästa val. Men han behöver draghjälp av negativ press och av partier som fortsätter att ignorera de tunga samhällsproblem som Partiet Nyans bär fram. Nyans är på sätt och vis ett SD, fast från andra sidan om ni förstår vad jag menar. Mer reformer än fyrop är vad som behövs; det är min varma rekommendation.