Det gröna partiet i Tyskland har varit med i hetluften länge. Redan mot slutet av föra millenniet tog sig De Gröna in i regeringskansliet då de efter 1998 års val bildade en koalition med Socialdemokraterna. Den karismatiske Joschka Fischer från De Gröna blev utrikesminister i förbundskansler Gerhard Schröders framgångsrika och handlingskraftiga regering. Inför förbundsdagsvalet om fem månader ser det ut som om det kan vara dags för De Gröna att ta plats i en regering igen. Partiet ligger stadigt över 20 procent i opinionsmätningarna och har därmed en stadig position som Tysklands näst största parti efter Angela Merkels kristdemokrater i CDU/CSU.
Häromdagen presenterades det kvinnliga språkröret Annalena Baerbock som partiets kanslerkandidat. I tysk och internationell press spekuleras om att hon kanske kan gå hela vägen fram: Angela Merkel kan den 26 september komma att efterträdas av Annalena Baerbock. Omöjligt är det inte. Svenska Dagbladets erfarna Tysklandskorrespondent Tomas Lundin citerar den tyske journalisten Uwe Schulte som i sin nya bok "Den gröna makten" skriver att de grönas framgångsrecept är att"vara beslutsamt obeslutsam”. Vilket är en underbart träffsäker formulering som fångar in växande partiers innersta dna. Att utstråla beslutsamhet för att ta itu med de verkliga problemen är lika tilldragande som vad det är bortstötande att utstråla något annat än obeslutsamhet om exakt hur saker och ting ska gå till.
De Gröna i Tyskland har utvecklats till ett brett parti som visat sig vara regeringsdugliga även i tyska bil- och industritäta delstater. I sitt program inför valet den 26 september har man nogsamt tagit bort tidigare så vanliga formuleringar om att samarbeta med Socialdemokraterna. Partiet knyter inte upp sig för någon sida. Kontrasterna till det svenska Miljöpartiet är väldigt stora. De gröna här hemma har blivit ett tanigt vänsterparti utan växt- och attraktionskraft. MP hade lite tyskt stuk och växtlust då språkrören Maria Wetterstrand och Peter Eriksson var som bäst. Men det är ganska länge sedan nu. Visst är det på många sätt och vis en bedrift av detta lilla taniga parti att snart ha suttit åtta obrutna år i regeringen. Hatten av för det. Men på vägen har partiet tappat bort förmågan, eller kanske rentav lusten och viljan att växa och att breddas. Den tilldragande beslutsamheten i den stora klimatfrågan har tappats bort till förmån för en bortstötande beslutsamhet i symbolfrågor och dogmer på ljusårs avstånd från vanligt folkförnuft.