Fredrik Kärrholm är polis och kriminolog. Och pang på rödbetan: Politik ska göra nytta på riktigt. På DN Debatt (9/9) argumenterar han välunderbyggt och sakligt för en genomtänkt och konsekvent politik för att ta loven av den kriminella klankulturen som håller på att knäcka Sverige. Kärrholm ägnar sig inte åt några ängsliga bugningar åt olika ideologiska bastioner. Han konstaterar däremot nyktert att den sociala standarden i Sverige är mycket hög och att de offentliga utgifterna för skola/socialtjänst med mera ligger på en hög nivå jämfört med de flesta andra länder: ”Nästan alla gängkriminella har under sin uppväxt haft kontakt med socialtjänsten. Den ekonomiska ojämlikheten är lägre än snittet för EU. Att bekosta ytterligare sociala åtgärder har således en begränsad marginalnytta”, sammanfattar Kärrholm i DN och landar i slutsatsen att det som nu krävs är väsentligt högre och längre straff för de kriminella klanmedlemmarna från 15 års ålder och uppåt. 

Det är lätt att följa Fredrik Kärrholms argument. Alltför få kriminella döms till fängelse i Sverige. De som ändå hamnar i fängelse sitter av mycket korta straff. Korta straff för unga gängkriminella är kontraproduktiva eftersom de tenderar att befästa och förstärka den kriminella kulturen hos den enskilde. De unga männen i klanerna brottsdebuterar mycket tidigt och behöver därför tidigt få mycket långa fängelsestraff. Inte därför att det nödvändigtvis gör dem till bättre människor (även om chansen till bokslut med kriminaliteten ökar med stigande ålder.) Utan därför att långa straff håller dem borta från möjligheten att begå brott ute i samhället. Endast så, argumenterar Fredrik Kärrholm, får ”inkapaciteringen en positiv nettoeffekt”. 

Han efterlyser också mer djup och uthållig förståelse för de allvarliga hot som den kriminella klankulturen utgör för Sverige. Som vice rikspolischef Mats Löfving sa i Ekots Lördagsintervju (5/9) så åker det politiska intresset för kriminaliteten ”jojo” beroende på uppmärksamheten i media för stunden och dagen. 

Fredrik Kärrholm konstaterar att det är en ”kostsam politik” att låsa in långt fler för långa tider men att ”alternativet är värre. Vi måste förlika oss med tanken på att Sverige har ett extremt problem med grov gängkriminalitet.”

Statens våldsmonopol är utsatt för reella hot. Annat behöver läggas åt sidan för att staten ska kunna hävda medborgarnas rätt till en civiliserad och demokratisk samhällsordning.