Vi i västvärlden lever för närvarande i en tid som starkt präglas av konservativa värderingar och uppfattningar. Vilket inte är det minsta konstigt och vilket inte har det minsta med höger och vänster att göra.
Förvisso är det så att socialdemokrater i allmänhet kanske upplever det som obekvämt att känna sig som/kallas för konservativa. Konservatismen har i det vardagliga mediespråket blivit till något som ligger högerväljare närmast. I det socialdemokratiska "språket" har vi därför begreppet "reformism" som betyder ungefär samma sak som konservatism. En reformist tar det så vackert, rusar inte åstad i samtidens dagsländefrågor och rör sig gärna steg för steg - där en hel del av stegen går lite bakåt och snett åt sidan och inte bara framåt. Den tidigare statsministern och partiledaren Göran Persson liknande rentav vid en partikongress i början av 2000-talet den socialdemokratiska reformismen vid en snigel som sakta, sakta rör sig genom samhället med sina fyra känselspröt taktfast och stilla svajande för att se och känna av stämningarna ute bland vanligt folk.
I Folkbladets podd frågar Widar Andersson Gunnar Strömmer: "Om jag säger att vi lever i en konservativ tid; vad säger du då?" Lyssna på podden "Widar Möter" på folkbladet.se och där poddar annars finns.
Konservatismen/reformismen är en viktig del av socialdemokratin och av samhällsutvecklingen i stort. Det är för enkelt att hävda att konservatismen enbart och främst är en reaktion på väldigt liberala tidevarv där den stegvisa rörelseklokskapen slängts över bord. Utifrån samma tankemönster är det också för enkelt att påstå att de mer liberala erorna som från och till sköljer över västvärlden i allt väsentligt bara är en pendelrörelse bort från mer reglerade och eftertänksamt konservativa regimer. Visst påverkar och triggar motsatta idéer och samhällsstämningar varandra; så är det förstås. Men i grund och botten handlar framväxten och dominansen för idémässiga liberala och konservativa överbyggnader om de materiella villkoren på samhällets marknivåer.
När diktaturer föll och murar rasade i slutet av 1980-talet så vann liberalismen mark inom alla sektorer. Frihet och rörlighet blev paradord för de allra flesta till både höger och vänster. Sak samma när de båda världskrigen slutade 1918 0ch 1945; liberalismen sporrade och tjänade oss väl.
För vår del här och nu handlar det om att ta sig igenom en tid av förhållanden på marken som präglas av militära aggressioner och av diktaturers våld i vår geografiska närhet som Ryssland och Iran/Gaza. Vår samtid präglas också av misskött invandring och av grov kriminalitet. Och självklart dominerar reformistiska/konservativa idéströmningar i samhället. Det är bara som det är. Socialdemokratin har som vanligt att försöka göra det bästa av situationen. Och nu är det eftertänksam reformism som gäller.