Vid seminariet medverkade en rad kända socialdemokrater med föredrag om hur de såg på socialdemokratins framtid; detta det femte året av oppositionstillvaro under Fredrik Reinfeldt (M). Några av föredragen gavs senare under året ut i bokform. (På ledarsidan den 12 december finns mer att läsa om dessa seminarier på Engelsberg) Under några söndagar ägnar jag uppmärksamhet åt vad som sades om S där på Engelsberg för snart 11 år sedan. Söndagen den 19 december kommenterade jag Veronica Palms kapitel i boken. Den 2 januari tog jag mig an inlägget från Kajsa Borgnäs. 9 januari skrev jag några rader om Jytte Gutelands bidrag till boken. Idag har turen kommit till den tidigare finansministern Kjell Olof Feldt som även han deltog i seminariet i det vackert belägna Engelsbergs bruk.
Feldt inledde med att återge ett samtal han hade med Tage Erlander 1984. Erlander försökte "övertyga mig om att socialdemokratin måste förbli ett antikapitalistiskt parti. Visserligen hade vi inte hittat något alternativ till privatkapitalismen och marknadsekonomin som gick att förena med politisk demokrati och personlig frihet. Men Erlander ville tro att vi skulle hitta det om vi bara hade tålamod och fortsatte att leta", skriver Feldt i sitt inlägg. Erlanders poäng med det antikapitalistiska fasthållandet var dock egentligen en helt annan. Enligt Erlander var det antikapitalistiska det "enda som höll uppe rågången mot de borgerliga partierna (--) som gav oss ett utopiskt drag - drömmen om det klasslösa och jämlika samhället - som förmådde att hålla rörelsen samman", berättade Feldt.
Kjell Olof Feldt har sitt eget intresse mer inriktat mot vad han kallar för "funktionssocialism"; det vill säga att saker och ting i det kapitalistiska samhället ska vara mer mänskligt, mindre brutalt och på det stora hela mer rättigheter till vanligt folk. På dessa områden pläderar Feldt för behovet av förnyelse. Han nämner lagen om anställningsskydd och dess behov av nya turordningsregler, arbetslöshetsförsäkringens behov av förstärkning och av mer jämlikhet mellan olika delar av arbetsmarknaden och han talar inte minst om den generella välfärdspolitiken som en av socialdemokratins mest centrala grundidéer där partiet borde gå i bräschen för förnyelse, trygg finansiering och högre effektivitet. När det gäller Las har Feldt blivit bönhörd. När det gäller den generella välfärden i stort återstår däremot mycket att göra för socialdemokratin.
