Det speciella och historiska med 2023 Ă„rs militĂ€ra rĂ„d Ă€r att ĂB för första gĂ„ngen nĂ„gonsin utgĂ„r frĂ„n att Sverige Ă€r en del av NATO. Försvarsplaneringen Ă€r inte lĂ€ngre en nationell ensak utan utgör en del av alliansens kollektiva försvar. Det Ă€r en avgörande och fundamental förĂ€ndring som politiken och militĂ€ren nu har att hantera. Vi "gĂ„r" inte med i NATO. Vi "blir" NATO. Att det förhĂ„ller sig pĂ„ just det sĂ€ttet tar förstĂ„s tid att sjunka in i alla delar av det militĂ€rpolitiska komplexet.
I Dagens Nyheter (12 november) uttalar sig de tvĂ„ försvarspolitikerna Peter Hultqvist (S) och Mikael Oscarsson (KD) mycket kritiskt mot ĂB: s militĂ€ra rĂ„d. De ogillar att ĂB vill skjuta pĂ„ utbyggnaden av nya armĂ©förband pĂ„ ett antal orter i Sverige. Hultqvist och Oscarsson hĂ€nvisar till kriget i Ukraina dĂ€r det ju framförallt Ă€r markstridskrafter som behöver stĂ€ndig pĂ„fyllning av manskap och materiel. Ur ett svensksvenskt perspektiv ligger det sĂ€kerligen en hel del i deras synpunkter. Ur en Natosvensk synvinkel ter det sig emellertid lite annorlunda. ĂB skriver i sitt rĂ„d till regeringen: "Ur Natos perspektiv betraktas Sverige som ett bakre omrĂ„de snarare Ă€n en frontstat. Större strider med mark- och flygstridskrafter bedöms i första hand ske lĂ€ngs grĂ€nserna mellan Nato och Ryssland varpĂ„ Sverige kan utgöra ett viktigt basomrĂ„de för gruppering och transporter av allierade förband. OmrĂ„den som Nordkalotten, VĂ€stkusten, Gotland, Ăstersjön och östersjöinloppen har fortsatt strategisk betydelse och kan ur det perspektivet ocksĂ„ ses som frĂ€mre omrĂ„den."
För en mÄnad sedan hade jag förmÄnen att trÀffa kommendör Fredrik Peedu pÄ SjöofficersmÀssen i Karlskrona. Han har en bakgrund som sjöofficer, militÀrattaché i Italien, chef för arméns ammunitions- och minröjningscentrum och har nu ansvaret för Försvarsmaktens personal- och kompetensförsörjning. Vilket Àr ett vitalt och NATO-centralt ansvarsomrÄde. Det svenska militÀra försvarets begrÀnsade personal- och kompetenstillgÄngar behöver hÀr och nu koncentreras pÄ de omrÄden dÀr vi i NATO: s kollektiva planering utgör ett "frÀmre omrÄde." "Klarar vi det?" frÄgade sig Fredrik Peedu?
Mer vÀrnplikt Àr bra. Högre löner och bÀttre villkor för fler officerare Àr mer Àn bra. Men nu blir vi NATO. DÄ ska vi inte ödsla knappa resurser pÄ regionalpolitiskt röstfiskeri med regementen i varenda buske. Det behöver vi klara.