SOM-institutet vid Göteborgs universitet lämnade tidigare i veckan sin årliga rapport om vilka samhällsproblem som de svenska väljarna anser vara viktigast. Rapporten från SOM-institutet (Samhälle, Opinion, Media) har ett högt och välförtjänt anseende. Valforskningen vid institutet har pågått under flera decennier. Nestorn Sören Holmberg har danat och fostrat nya generationer av forskare som år efter år mäter, granskar och analyserar samhällsutvecklingen utifrån ett otal utgångspunkter och perspektiv.

SOM-institutets rapport pekar ut brottslighet som det samhällsproblem som de svenska väljarna håller allra högst. Enligt Henrik Ekengren Oscarsson och Johan Martinsson är det första gången sedan 1979, då SOM inledde sina mätningar, som brottslighet hamnar överst i väljarnas politiska uppmärksamhetsranking. 

Att brottsligheten hamnar högst upp är på intet sätt förvånande. Sverige har under det senaste decenniet utvecklats till ett land som präglas av dödlig gangsterkriminalitet där kriminella gäng av unga män mördar och skjuter och hotar på ett alltmer öppet och dessvärre ostraffat sätt. 

41 procent av de tillfrågade i SOM: s undersökning svarar "brottslighet" på frågan om vilket samhällsproblem de anser vara allra viktigast. På andra plats med 33 procent sätter väljarna sjukvårdens problem. Även det är lätt att begripa, förstå och att instämma i. Topp fem i väljarnas prioriteringar består i övrigt av invandring och integration, miljö och utbildning. Jag känner mig helt integrerad i väljarnas bedömningar. Visst kommer även ekonomi, energi och det militära försvaret att utgöra växande delar av politikens uppdrag under de kommande åren. Inflationen, elbristen/elpriser/bränslepriser och kriget i vår närhet kommer att påverka och påfresta det vardagliga samhällslivet under lång tid framöver. Men det kan vara så att väljarna känner sig mer lugna med att politiken kommer att hantera dessa påfrestningar på ett samlat och klokt sätt. 

När väljarna däremot sätter upp sin topp fem lista över samhällsproblem så bör de kanske mer betraktas som ett slags orosanmälningar? Vi har under för lång tid ser hur politiken - det allmännas försvarare - inte har förmått att med kraft slå tillbaka mot kriminaliteten. Sjukvårdens massiva problem med ojämlikhet, vårdköer och personalbrist är också svårlösta, ungefär på samma sätt som frågorna om invandring, miljö och skola är väldigt politiskt stridiga. Väljarna känner med rätta oro för att politiken inte förmår att åtgärda problemen på ett vettigt sätt. Partierna har en del att bevisa när de snart går ut för att möta väljarna i ett avgörande val.