"Orkar ni inte arbeta så orkar ni nog inte äta"

Folkbladet Söndags ledarsida bjuder i år på en sommarserie om ett tillbakablickande på antologin "Den nya borgerligheten" Del 5

April 2019 M-ledaren Ulf Kristersson presenterar Alice Teodorescu Måwe som sekreterare i partiets idéprogramsgrupp. Till vänster gruppens ordförande Christofer Fjellner.

April 2019 M-ledaren Ulf Kristersson presenterar Alice Teodorescu Måwe som sekreterare i partiets idéprogramsgrupp. Till vänster gruppens ordförande Christofer Fjellner.

Foto: TT

Krönika2022-07-24 06:15
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

I maj månad 2011 samlades några politiska tänkare och aktörer på Engelsbergs bruk för att hålla ett antal anföranden på temat "den nya borgerligheten." Av detta blev en antologi som gavs ut 2011. Innehållet är väl värt fortsatta diskussioner nu när vi efter snart 11 år har något av ett, i vart fall påbörjat facit för hur det hittills har blivit med den nya borgerligheten. Allt möjliggjort av Axel och Margaret Ax: son Johnsons stiftelse för allmännyttiga ändamål. 

De borgerliga partierna M, C, KD och FP (numera L) hade 2010 vunnit fortsatt regeringsinnehav under statsminister Fredrik Reinfeldt. De borgerligas alliansregering hade börjat formeras ett år före valet 2006. Partierna omprövade och samlade ihop sig för att på allvar kunna utmana S om regeringsmakten på ett mindre slumpartat sätt än tidigare. De borgerligas historia präglades mer av splittring än av gemenskap.

Alice Teodorescu Måwe är utbildad jurist och var vid den här ledarskribent på den borgerliga tidningen Barometern. Nu arbetar hon bland annat som krönikör i olika tidningar. Teodorescus bidrag är betitlat "Uppvärdera meritokratin - möjliggör klassresan." Hennes text är tydligt idépolitisk och knyter an till en klassisk - snarare än ny - berättelse om ansträngningens betydelse för det goda livet och om att lika möjligheter är det som politiken i görligaste mån ska erbjuda medborgarna men att man som pesten ska sky en jämlikhet som handlar om lika utfall; där den som ansträngt sig och försakat inte ska räkna med några fördelar visavi den som "spelat boll istället för att gråtande hänga över glosboken". Hon argumenterar starkt för att ansträngning ska uppmuntras och premieras på alla plan. Det är lätt att känna sympati med hennes grundinställning. Hennes klassiska högerlinje ligger nämligen mycket nära en klassisk socialdemokratisk attityd till ansträngning.En sådan arbetarmoral har präglat min uppväxt och mitt liv. Liksom sagan om den lilla röda hönan och hennes lata vänner på bondgården. De andra djuren har varken tid att så, skörda, tröska, ta vetet till kvarnen eller mjölet till bagaren. Men när brödet är nybakat och klart då vill alla vara med!

Hon manar de sina att hålla dessa klassiska delar av borgerligheten levande i den ideologiska plattform som är lika nödvändig nu som alltid; även efter "Alliansens osannolika valframgångar." Och nog är dagens M och KD - även utan valframgångar - ganska så nära Teodorescus ideal?